still going strong
 Datum: 2008-10-14 Tid: 23:32:56 Kategori:Dagbok & Kärlek Direktlänk Kommentarer: [0] Kommentarer

mmm. Det går väl bra. klarade inte första tentan, men tog det förvånansvärt bra. Jag och 20 andra får försöka igen om ngr veckor.
Men jag förstår inte hur jag pallar? blir så fruktansvärt frustrerad på hur lätt alla tycker skolan är. Jag.. jag vet inte. jag pendlar mellan hopp och förtvivlan flera ggr om dagen! blir tokig i mitt huvud. Har beredskap som jag lärt mig själv genom åren, genom erfarenheter. men de håller inte hela vägen.
ena sekunden klarar jag allt. "bara två år teori, sen kommer det roliga. piece of cake". nästa. "vem fan försöker jag lura? inte en chans i hel***** att jag skulle lyckas med detta. varför skulle jag klara av ngt? det e skit samma. skit i allt. jag hoppar det, ja gör ingenting"

men har hittat en människa som faktiskt kunde, kanske inte förstå, men i alla fall relatera till erfarenheter osv. Det slog mig att jag aldrig pratat med ngn "likasinnande" innan. Inte så. Inte på det sättet iaf. Jag blev paff av dennes frågor, som redan underförstått av ens tillgångar och svårigheter, ställdes på en djupare nivå direkt. Inget förklarande från min sida, inget ömkande eler ojande från den andres... utan ett helt vanligt samtal. Fast på samma plan, med samma förutsättningar. 

Jag fortsätter att inte svara i telefon. Förlåt mig=( Jag vet verkligen inte varför det blir så... men har jag väl börjat, så är jag livrädd att ni är asförbannade där i andra änden att jag verkligen inte bågar svara nästa gång. Sorry. 



Men hur detta än må låta, så är jag faktiskt helt ok. Mår under omständigheterna förvånansvärt bra.
Så de så. Hehe

[Får tillgång t lägenheten på Må. Halleluja!!!]


Utkast: Hade behövt ...
 Datum: 2008-10-04 Tid: 01:51:43 Kategori:Dagbok & Kärlek Direktlänk Kommentarer: [0] Kommentarer
Hade behövt dela upp detta inlägget i flera. Har hänt så mkt. Skriver så lite.

Kände till slut att jag inte fick luft. Benen var fastkedjade mot stolsbenen och munen ihopsydd med ståltråd.
Tvungen att släppa mig fri.
Gjorde slut med min käresta. 

hm.... Jag har försökt skriva detta inlägget flera ggr nr, men kan inte riktigt beskriva det. varför eller vadsom hände.
Men jag gjorde det iaf. Men stod sedan ganska snart lika häpen till mitt beslut som alla andra. Hur vet man när man gjort rätt? Hur vet man om man gjort rätt?
Tårarna flödade och saknaden bestod. Vi pratade och kom fram till att vi inte kan släppa det. Inte bara sådär.
Beslutet blev två liv, två lägenheter, ett par. 
    och det kändes bättre. direkt. inte bara ang samvetet utan i relationen. Det var detta vi behöve. Stärka ens egen identitet. Vara stark utan varandra. Uppsakatta varandra. Inte ta varandra för givet. Se mer av de goda än de negativa sidorna. Riktigt riktigt nyttigt.

Och på tal om att börja om från början... Kollat på lägenhet idag.  ironiskt nog skall jag flytta tillbaka till samma lägenhetshus jag bodde i innan. Samma port, likadan lägenhet fast våningen under. Haha. Men det gör absolut ingenting. Jag gillade den lägenheten mkt. Bra planlösning, eget kök och stor hall. Flyttar in 1 Nov och fortsätter min början på mitt nya liv.

Börjat Högskolan. Läser Socionomprogrammet 210hp. 3,5 år fyllt av nudlar, sömnlösa nätter och korridorsfester.
Har gått snart två veckor och känslorna för det har hunnit gå från förväntan till total taggning till verklighetsinsikt och nervositet. Fått första uppgiften i Onsdags. Skall läsa halva grundboken tills diskussion på Måndag. Nio kap. 200 sidor!
men blir nog bra. 60pers klassen har delats upp till A och B och därefter till smågrupper om sju och sju. Känns sådär=7
Har alltid föredragit att arbeta själv. Gillar ej grupparbeten alls. Och nu skall vi dras med gruppen underalla dessa år. Inget illa ment om människorna, men känns ändå sådär.
Trivs annars. Nollningen har pågått till och från förra veckan. Längesedan jag haft så roligt. Lekar inkluderandes tamponger, öl med sugrör ur hink, klädbyten i lakan och kinesiska fyllan. 

Ja, det var väl en liten uppdatering iallafall.
var upp på "jobbet" idag med och hämtade yrkesbetyg. Saknar fan dom mer än jag tror. =(

hey o håy


Du är vad du äter
 Datum: 2008-10-04 Tid: 01:48:20 Kategori:Dagbok & Kärlek Direktlänk Kommentarer: [0] Kommentarer
...

Jag vet exakt.... exakt. vad jag borde äta och inte.
Om Skipper skulle komma hem till mig, skulle jag, likaväl som hon, kunna peka ut vad som är bra och dåligt i mn kyl och skafferi.

Hejdå mjöl, potatismos, färdigsåser och joggi.
Behåll Linfröna, ägg, avocadon, tomaterna och keson.

Jag vet, Jag vet vet vet. Men det spelar ingen roll . Det spelar ingen roll kl 02.20 när ångesten väcker mig genom att riva i mitt bröst, kryper under min hud och knackar på min hjärna... spelar det ingen roll hur mkt jag kan om kost, och hur jag borde leva...Det enda jag finner tröst i då, är kolhydraterna i kanellängden eller sockret i coca-colan. Var är skipper kl 02.20 när jag behöver hene som bäst?
eller var är mitt självfötroende och självständighet  jag borde haft som beredsap innan???

Jag kan inte.
Jag tänker, alltså finns jag. Jag finns, alltså har jag ångest. Jag äter, på grund av min ångest. Som ett resultat av min ångest får jag min kropp att visa upp för allmänheten, som ger mig totaly and otterly meeer ångest.
helt fel.
totalt fel.
inställning, liv,  bild.



Men vad fan ska man göra???



Diana.
Stärkt i mim mammaroll tar jag nu på mig rollen som singel mamma och bloggar om de prövningar och glädjeämnen livet ger mig. I övrigt om träning, humor och min underbara knodd.
Välkommen in.


bloglovin