Gällivare
Datum: 2009-08-02 Tid: 02:49:04 Kategori:Norrbotten i mitt hjärta Direktlänk Kommentarer: [1] Kommentarer
Gällivare var underbart. Som alltid.
Denna gången spenderades mestadels av tiden i stugan, Mäntywaara.
-så fort jag sätter min fot på marken och tar första andetaget stannar allting upp. Alla problem och bekymmer försvinner med vinden. Om så bara för någon sekund. Så ändå. Tystnaden. Luften. Naturen. Det går inte att inte älska det.
  Flickorna växer fortfarande med stormsteg. Och även om jag inte hann träffa Frida särskilt mycket denna gången så gläds jag åt hennes kommande spänning då hon skall flytta helt själv till Luleå för att gå gymnasiet. (25 mil från "by" till Norrlands storstad för er som inte vet. haha) All lycka till!

Jag och lilla pappsen var väldigt mycket själva denna gången också och fick bra kvalitetstid, både när det gjäller att utföra arbeten och att catch up om vad som hänt sedan sist.
Han bygger ett garage av kaliber jag adrig sett förut (>60 m2) och jag fick hjälpa honom gjuta cement till den kvm som fattades i grunden. Spännande och Old Style. :) Blandade för hand. Därefter ristade vi in våra namn och datum i cementen.

   
Vi pratade mycket om förändringar medan jag var där uppe. Frida hade reagerat när Stina bytt gardiner i toaletten och sagt att de måste få hänga kvar, för de har alltid hängt där.
Och när jag tänkte efter så insåg jag att även jag är likadan när det gäller "mäntis". Det känns som att tiden står stilla där och därför förväntar man sig även att det skall se ut därefter. Om något sker medan man varit iväg, har man missat något och det är nåt som inte stämmer.
En gång när jag dök upp hade pappa bytit ut den skinngrupp som stått i vardagsrummet sedan jag var liten, till en ny hörnsoffa... Det kändes skitkonstigt och fel på något sätt. Soffgruppen är idag tillbaka på plats igen och allt är som det ska, men ändå. Haha.
Pappa nämnde också att han ville ta bort gungorna från gården och att Frida hade protesterat mot det också.
-NÄ! bröt jag ut. Det kan du ju inte göra.
-Haha. Varför inte? frågar pappa.
-Nämen det är ju gungorna... Dom ska ju vara där.
-Men det är ju ingen som gungar längre. Ni har ju blivit så stora allihopa.
-Nä, det får du inte göra. Jag skall minsann gunga, sa jag. Och det gjorde jag också. Inte så mycket. Men iallafall en gång. För att förtydliggöra min åsikt. Haha.

Min"nalle", Dumbo väntar också så fint på mig tvarje gång jag dyker upp och vi sover ihop år efter år. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om han försvann därifrån... :/

Sånt är ju lustigt egentligen. Jag är i stugan kanske 2-3 ggr/år och jag har väl ingen rätt att tycka eller bästämma något egentligen. Men det är så skönt på något sätt att det alltid är bevarat i samma skick. Allting ligger kvar på samma ställe. På julen har var tomte sin plats och likaså kycklingarna på påsken. Det är en trygg punkt i ett annars smårörigt liv.
---
Förövrigt hann jag med att fiska i bäcken, vilket resulterade i att jag fick 5 st! (Jag suger på att fiska, så ett riktigt kap för att vara jag.) Tillsammans fick jag, pappa och storfiskarn Agnes ihop 19 st. Inte illa pinkat på några timmar så där;)
-Jag hann med att höra barndomsminnen från när farmor växte upp i vad som då var, en mycket större by med affärer och dansloger. Jag har aldrig riktigt fått höra så värst mycket om Fammos liv öht ,så allt hon berättade sög jag i mig som en svamp och drömde mig bakåt i tiden. Tänk vad mycket som förändras med tiden...
- Vem vet hur länge mitt och pappas namn kommer få stå kvar i grunden på hans garage? Om ytterligare hundra år kanske någon hittar våra namn och funderar kring vad för människor vi var och hur man levde år 2009. :)


       


   
När jag åkte från 'Mäntis' var alla takstolarna uppe på Garaget och en ny förändring är skedd i stugan.
...Men alla förändringar är inte av ondo. :)




Träffade även min syster Johanna och hennes familj såklart.
Ella var lika vacker som Lowe är och jag bara glädjs åt deras familjelycka:)


-Tack för denna gången Gällivare. Until next time.
 xoxo

1 Kommentarer
systeryster

vilket vacker inlägg och mkt funderingar. men jag håller med, mäntis har ju alltid varit mäntis:) med gungor;)

2009-08-02 l 10:58:08
Blogg/hemsida: http://johannalo.blogg.se/



Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Diana.
Stärkt i mim mammaroll tar jag nu på mig rollen som singel mamma och bloggar om de prövningar och glädjeämnen livet ger mig. I övrigt om träning, humor och min underbara knodd.
Välkommen in.


bloglovin