QX
Datum: 2011-02-20 Tid: 00:33:52 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [1] Kommentarer
Jag blir så jäkla glad i hjärtat av "gaygalan" så jag hittar inte ord. För hur självklart jag än må tycka det är med kärlek i alla former, så är det tyvärr inte så. Än.

Som de nämnde; Homosexualitet är belagt med dödsstraff i 7 länder. Fortfarande!

I Sverige var det olagligt att vara gay fram tills 1944. Sjukdomsdiagnostiserat och behandlat på mentalsjukhus fram till 1979. Först 2009 blev det lagligt för samkönade att gifta sig. här. hos oss i Sverige.

Visst har vi kommit en jäkligt bra bit på väg i vårt land när det gäller HBT- rättigheter. Men än tycker jag "fjoll"-menataliteten sitter allt för djupt. Kanske är det en generationsfråga som förhoppningsvis dör ut tills våra barn vuxit upp. Realistiskt tror jag tyvärr inte det är så enkelt. Precis som Genus så är det attityd och små små ordval som fortfarande spinner på det konservativa kugghjulet. Så länge "flata/bög/fjolla" är skällsord kommer vi ingenvart. Även om vi säger att all kärlek ska vara tillåten, men väldigt lättsamt tar dessa ord i mun på ett nedvärderande sätt står vi helt bloody still.

Jag har på fullaste allvar svårt att förstå vad det är som gör att man kan ha emot/ogilla/känna sig obekväm kring någon som antingen uttalat eller outtalat visat sig vara homosexuell. Vad är det som sticker i ögonen hos dessa människor? Blir de avundsjuka på deras mod? Att de vågar stå upp för sig själva trots all påtryckning och ögonscanning? Är det att de [vissa] sticker ut? Vågar ta plats? Kanske t.o.m visa och öppet står för sin läggning?

Argument som att det skulle vara onaturligt behöver vi bara titta på djurlivet för att inse att det i allra högsta grad är väldigt naturligt, Att det står som synd i bibeln kan vi också lika snabbt avfärda. Ska vi plötsligt börja följa bibeln kan jag inte peka ut en enda människa som inte syndat. Dessutom bör vi isf också aga våra barn och endast ha samlag för fortplantning. Behöver jag fortsätta...?

I mitt hem där jag växte upp fanns det en del homosexuella vuxna.
Bland mammas vänner smalt dessa in med de straighta utan desto mer anmärkning. För varför skulle man? Anmärka alltså? Det är ingen skillnad. Det finns ingen skillnad. En av mammas bästa vänner hette Henrik och var en stabil punkt för mig och en vuxen att prata med utöver mina föräldrar. Det var inte förän jag var 14 år som jag av en slump fick reda på att han råkade vara homosexuell. [Visst, jag ska inte ljuga och säga att jag inte blev lite chockad för i smyg var jag nog lite kär i honom. haha] Men det var inget mer med det. Det var absolut inte så att de döljt det på något sätt. Det var bara ingen skillnad.
Varför poängtera hans sexuella läggning när man inte gör det på någon annan?

Och precis så lätt tycker jag att det är. Och borde vara för alla. Heternonormen idag förutsätter att vi alla är heterosexuella tills vi lite försynt får stoppa dem och tvingas rätta, om så inte är fallet. Gynekologen frågar kvinnan om hennes senaste samlag och erbjuder p-piller utav bara farten, När en man berättar att han är gift bildar vi oss genast en bild av hur hans fru och ev. familj ser ut, 98% av alla barnböcker visar hur en mamma och en pappa tycker om varandra och skaffar familj osv osv osv osv.  Vi måste börja inkludera stjärnfamiljen i vårt tänk och vardag om normen kring en kärnfamilj nånsin skall kunnas ruckas på. Vi är alla olika. Och alla lika. Det borde inte vara mer än det...

I USA sveper just nu en fruktansvärd sorgsen epedemi över landet: Ökade rapporterade fall av självmord av homosexuella tonåringar. Skriv på, stöd och sprid ordet du också. ItGetsBetter


Två böcker som jag stolt & självklart ställt i knoddens bokhylla för att hon tidigt ska få se att det finns andra former av familjer än bara Barbamamma & Barbapappa, Prinsen & Prinsessan.

Från Sagolikt Bokförlag.

1 Kommentarer
J

Håller med fullt ut! En liten men pot. stor sak som är intressant när det kommer till barn är att folk kan säga 'min dotters framtida fästman' om en killkompis till dottern t ex. Har aldrig hört ngn säga 'framtida fästmö' om dotterns tjejkompis. Det kliar i hela mig när jag hör sådant. Vägrar heteronormalisera mitt barn (medvetet)!

2011-02-20 l 07:44:10
Blogg/hemsida: http://welcometothedollhouse.blogg.se/



Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Diana.
Stärkt i mim mammaroll tar jag nu på mig rollen som singel mamma och bloggar om de prövningar och glädjeämnen livet ger mig. I övrigt om träning, humor och min underbara knodd.
Välkommen in.


bloglovin