Godmorgon Borderlinemamma
Datum: 2012-01-30 Tid: 08:29:00
Kategori:Borderline Direktlänk
Kommentarer: [9] Kommentarer
Jag vill verkligen inte älta. Jag vill väldigt gärna gå vidare. Men samtidigt insér jag att det tyvärr inte är så enkelt. Som min kloka syster sa; Det måste få ta tid. Och jag hoppas att mina tankar kanske i sin tur kan stödja någon annan i liknande sits.
Jag finner denna situation knivig. Inte för att såra eller för själva separationen. Utan för att bli själv.
Min Borderline gör sig starkt påmind igen. Jag trodde att jag sedan länge begravt mina riktiga BPS-troll, men idag visar det sig att de bara hållt sig i schack därför att jag haft de bästa medicinerna med mig; Rutiner, trygghet, knodden och kärlek.
När dessa saker nu rycks undan och blir lite osäkra känner jag [ja redan nu] hur mina tankemönster ruskigt snabbt återgår till BPS:ens svart/vitt-tänkande och hur mina gamla metoder för att dämpa ångest gärna vill tas i bruk. Dessa metoder är faktiskt helt otänkbara idag. Jag kan omöjligt bete mig idag, på samma sätt som jag gjorde för 7-8 år sedan när jag känner ångest och vill fly. Jag har ett ansvar nu. [och det tar jag.]
Men; Jag är rädd för att jag de veckor då jag inte har knodden hos mig ska trilla tillbaka i något självdestruktivt. Karln har gett mig en trygghet och en stabilitet som tydligen varit nödvändig för att hålla min BPS borta. Nu måste jag hitta medel för att klara detta själv. Det kommer absolut att gå. Det vill jag gärna bestämma. Men även dit är en resa lång att gå. Och just idag är det tungt...
9 Kommentarer
M
Jag vill verkligen inte älta. Jag vill väldigt gärna gå vidare. Men samtidigt insér jag att det tyvärr inte är så enkelt. Som min kloka syster sa; Det måste få ta tid. Och jag hoppas att mina tankar kanske i sin tur kan stödja någon annan i liknande sits.
Jag finner denna situation knivig. Inte för att såra eller för själva separationen. Utan för att bli själv.
Min Borderline gör sig starkt påmind igen. Jag trodde att jag sedan länge begravt mina riktiga BPS-troll, men idag visar det sig att de bara hållt sig i schack därför att jag haft de bästa medicinerna med mig; Rutiner, trygghet, knodden och kärlek.
När dessa saker nu rycks undan och blir lite osäkra känner jag [ja redan nu] hur mina tankemönster ruskigt snabbt återgår till BPS:ens svart/vitt-tänkande och hur mina gamla metoder för att dämpa ångest gärna vill tas i bruk. Dessa metoder är faktiskt helt otänkbara idag. Jag kan omöjligt bete mig idag, på samma sätt som jag gjorde för 7-8 år sedan när jag känner ångest och vill fly. Jag har ett ansvar nu. [och det tar jag.]
Men; Jag är rädd för att jag de veckor då jag inte har knodden hos mig ska trilla tillbaka i något självdestruktivt. Karln har gett mig en trygghet och en stabilitet som tydligen varit nödvändig för att hålla min BPS borta. Nu måste jag hitta medel för att klara detta själv. Det kommer absolut att gå. Det vill jag gärna bestämma. Men även dit är en resa lång att gå. Och just idag är det tungt...
Det finns andra sätt att finna trygghet, i ett eget hem, i din kärlek till dottern och dina vänner. Det är många som kommer hjälpa dig att inte falla innan du har hittar formen för ditt nya liv. Fokus på ditt inre, du är medveten, du är stark och jag hyser inga som helst tvivel. Det här är kanske det svåraste du har gjort men det fixar du. Med kärlek och en annan sorts trygghet.
Du får använda oss som slagpåsar om de behövs.... telefonerna e igång 24/7 o behöver du de så e de bara att ringa..... om du behöver kloka råd så e de ju gubben.... behöver du någon du kan ringa o skrika på o sen lägga på luren bara för att de ska kännas bättre så kan du ju ringa mig (M skulle nog inte ta de så bra om du ringde honom då haha)
Vi kan inte göra jätte mycke men vi kan alltid finnas där om de behövs.....
O behöver du någon gång barnvakt så kan du lämna knodden hos oss för de har sonen redan bestämt haha
sköt om dig hjärtat
Vännen, jag kan omöjligt förstå hur svårt och jobbigt du har det nu, men efter regn kommer solsken. Du ska veta att du har så många runt omkring dig som stöttar dig/er och finns här för er oavsett vad, med eller utan karln. Jag finner det oerhört tråkigt att det blivit så här, MEN om detta är det bästa för knodd och alla inblandade så är det självklart. Trots att jag vet att du har ett sjukt enormt stort stöd av din mor och trots att vi inte är bästa vänner:) så finns jag för dig iallafall. Knodden har verkligen världens bästa mamma och är riktigt lyckligt lottad över att ha dig i sitt liv, även om det bara blir varannan vecka. Jag tvivlar aldrig på att du alltid väljer och gör det som är bäst för Knodden, mår mamma bra så mår lilla hjärtat bra, det vet du ju;) vad gäller bo
Kan tänka mig att det är jobbigt. Men är helt säker på att du kommer klara detta. Du är mkt starkare nu än innan Knoddens tid och VET att du ej kan gå tillbaka till hur du gjorde innan när du mådde dåligt.
Tror du hade blivit en bra sörsäljare av barnkläder. Så du kommer nog hitta mkt att göra de veckor du ej har henne. Sen får du utöka kaffe-drickandet och umgås mer med vänner =)
Jag tror på dig <3
Kämpa på! Jag tror du klarar det och det verkar ju som om du även fast du nu är singel har många fina människor, familj och vänner, runt dig som älskar dig och är redo att stötta och hjälpa till när det behövs. Men det är klart att det måste få ta tid.
Du har helt rätt inställning och den skulle jag önska att jag med hade. Jag är mer övertygad av att jag måste ha någon för att vara frisk istället för att försöka bli frisk själv. Trots att jag vet att jag har fel så är det svårt att ändra på den övertygelsen i känslorna... Heja dig!
Samma dag som jag och min sambo bestämmer oss för att separera råkar jag snubbla in på din blogg och läsa att du och din karl också ska separera. Helt galet ju! Men man gör vad man tycker är bäst och framtiden kan inte bli något annat än härlig. Jag och lillen ska bo själva, bara vi två:). Jag ska få mycket mer tid för mig själv så jag kan göra något annat än att bara vara mamma hela tiden. Vi kommer inte dela vecka för vecka det blir för jobbigt. Vi kör varannan helg och så ska vi försöka ses varje dag, för Jonas hämtar Theo på förskolan men Theo ska sova hos mig. Ja där är mycket som ska ordnas nu. Jag antar att det är så hos dig också??Flytt? osv?
Jag har följt dig ett himla bra tag nu (sedan innan knodden föddes) men sällan kommenterat. Nu vill jag bara säga att du verkar vara en himla fin människa med bra värderingar och jag tror helhjärtat på att du kommer klara allt som kommer din väg för du är stark!
Stor kram till dig!
