im back
Datum: 2012-03-25 Tid: 21:52:20
Kategori:Borderline Direktlänk
Kommentarer: [1] Kommentarer
Knodden alltså... Mitt Prozac.
det går liksom inte att säga nog ofta. hon är mitt allt. hon är avgörande.
förra veckan var helvetisk. det är väldigt väldigt längesedan jag känt mig så pass blå och vilse som då. det hade sina olika anledningar, men knoddens fråvaro på första riktiga veckan var av största vikt.
Som jag sa innan så kommer man säkert vänja sig. man kommer anpassa sig och man kommer göra det bästa av det. Men det är ingen som förväntar sig eller tror att detta kommer ske direkt. Jag försöker intala mig att det kommer bli lättare. Men fy fan...
nätterna har varit suddblurr, hungern har uteblivit för första gången i hela mitt liv och gamla BPS-mönster har yttrat sig starkt. Jag kommer behöva återuppta någon samtalskontakt, det står säkert nu.
men så blev det åter Söndag. och the minuit i woke up började jag genast le. Åter skulle jag få träffa mitt barn igen. och nu är hon här. hela hemmet osar åter lugn och harmoni och jag känner mig trygg. Vi har haft en utedag i solen förståss och har sedan skruvat ihop lite möbler som inhandlades under helgens familjeroadtrip till Malmö.
nu kan jag åter tänka klart och ni kommer säkerligen se mer av mig här framöver. Imorgon är det dags att tävla. Så håll ögonen öppna!
Älskling hjälper mamma montera♥
1 Kommentarer
J
det går liksom inte att säga nog ofta. hon är mitt allt. hon är avgörande.
förra veckan var helvetisk. det är väldigt väldigt längesedan jag känt mig så pass blå och vilse som då. det hade sina olika anledningar, men knoddens fråvaro på första riktiga veckan var av största vikt.
Som jag sa innan så kommer man säkert vänja sig. man kommer anpassa sig och man kommer göra det bästa av det. Men det är ingen som förväntar sig eller tror att detta kommer ske direkt. Jag försöker intala mig att det kommer bli lättare. Men fy fan...
nätterna har varit suddblurr, hungern har uteblivit för första gången i hela mitt liv och gamla BPS-mönster har yttrat sig starkt. Jag kommer behöva återuppta någon samtalskontakt, det står säkert nu.
men så blev det åter Söndag. och the minuit i woke up började jag genast le. Åter skulle jag få träffa mitt barn igen. och nu är hon här. hela hemmet osar åter lugn och harmoni och jag känner mig trygg. Vi har haft en utedag i solen förståss och har sedan skruvat ihop lite möbler som inhandlades under helgens familjeroadtrip till Malmö.
nu kan jag åter tänka klart och ni kommer säkerligen se mer av mig här framöver. Imorgon är det dags att tävla. Så håll ögonen öppna!
Älskling hjälper mamma montera♥
Jag kan inte ens föreställa mig tomheten, det skulle krävas enormt mycket för att jag skulle skilja mig, just på grund av den anledningen. Hoppas du får bra samtalsstöd. Kram!
