Dagens höjdpunkt
 Datum: 2012-05-16 Tid: 12:02:00 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [4] Kommentarer




Idag får jag träffa henne en liten stund♥
[En av bilderna från fotograferingen]




Sunday bloody Sunday
 Datum: 2012-05-13 Tid: 17:24:08 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [1] Kommentarer
Barnet är lämnat hos sin far yet again och kvar är här jag. Men jag måste faktiskt säga... att det blir lättare. Inte för varje gång, utan jag skulle vilja påstå att det beror på andra saker.

Har vi haft en bra vecka så känns "överlämningen" så himla mycket bättre. Mammasamvetet är ni säkert många som vet hur det fungerar. Om man dessutom lägger till lite Bps-problematik så kan ni ana hur påverkad jag blir om jag känner att jag inte gjort mitt yttersta under veckan som gått. Jag gräver ner mig totalt med misslyckadmammastämpeln och blundar hårt tills det åter blir min chans att få återbevisa mig.

Så är det ju inte förståss. Men ni kan ju tänka er en vanlig dag för er där det inte riktigt gått som det var tänkt. Trotsen på ICA, brottningen vid tadborstningen och skriket vid läggdags. Sådana dagar existerar ju faktiskt. Men så får man vanligtvis en morgondag att göra allting bra igen. Tänk er då att den här dagen infaller dagen före lämning. Det känns fruktansvärt att lämna bort henne vid sådana tillfällen. Och det är detta jag har insett är den svåraste biten.

Nu har vi dock haft en underbar vecka. In fact en av de bästa sedan separationen och då känns det bra. Då kan jag koppla av på ett annat sätt när jag inte har henne. Se till att få saker gjorda och peppa mig inför nästa veckas ankomst.


Kärlek.



Separationen. Hur fungerar den delade vårdnaden?
 Datum: 2012-04-23 Tid: 15:12:00 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [5] Kommentarer
Fick en fråga om hur vi tycker det fungerar med det praktiska kring separationen. Hur vi ser på rekomendationerna kring att barn under 3 år inte bör bo veckovis hos vardera förälder.

Det här är inget jag personligen har lagt så mycket vikt vid. Exkarln har däremot läst på en hel del och självklart har det varit en del av vår diskussion när vi skulle ta beslutet över delningen. Att det råkade bli veckovis har egentligen inte heller någon större anledning bakom sig- utan vi började helt enkelt så.

Jag tror aldrig man kan förbereda sig för hur en sådan här separation påverkar varesig oss eller knodden och hurvida ens handlingar är rätt eller fel- förän man är mitt i det. [Alternativt efter en period]
Därför provar vi oss fram helt enkelt. Ingenting är hugget i sten. Skulle vi märka på något sätt att detta inte fungerar så får vi helt enkelt ändra uppdelningsform. Läget är som det är och det som fungerar för ett barn är säkerligen inte lika bra lämpat för nästa. Trots rekomendationer måste vi ju se till just knoddens bästa och lyssna på hennes signaler och beteende.

Som det är idag så fungerar det väldig bra tycker vi. Vi byter på Söndagar. Av den enkla anledningen att vi faktiskt vill träffas vid överlämningen. De finns dem som växlar på vardag via dagis, men vi tycker det är väldigt viktigt att knodden får se oss tillsammans och att vi hinner berätta om veckan som varit över en kopp kaffe.

Dessutom ser vi till att träffas allihopa en gång mitt i veckan. För att knodden inte ska accosiera mamma-pappa-umgänge med just överlämning. Det är viktigt att visa att vi kan umgås och hitta på saker tillsammans som en familj utan att det innebär intriger eller överlämnad. Och det är viktigt att det inte går en hel vecka innan hon får återse den ene av oss. Om vi så bara går ner och gungar tillsammans eller bara tar en bit o käka så tror jag att den lilla ansträngningen gör väldigt mycket gott för knoddens välbefinnande.

Så vi tar en dag i sänder. Eller just nu en vecka i sänder. Och så får vi helt enkelt anpassa oss efter vägen om så behövs:)


Tårar i barnabädd
 Datum: 2012-03-19 Tid: 10:12:51 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [9] Kommentarer
Gårdagen var omtumlande på många vis... För första gången skulle jag vara med om "överlämning" av knodden till hennes pappa.

Vi började dock dagen med att bowla. Jag, knodden och xkarln. Kameran glömdes såklart hemma, men det var en fröjd i ungefär två rundor. Sedan blev hon trött... Haha. Men absolut ett bra tips på nöje även fast hon är "så liten". Med lister i rännorna och bollstöd är det bara för henne att putta och heja:D


Mamma vann, knodden kom bra på andra plats och pappa förlorade stort. Haha


När vi kom hem till xkarln [äh. ja men vad fan ska jag kalla honom då? haha] somnade knodden ganska omgående och efter lite kaffesurplande med klump i hals lade jag mig tillslut bakom henne i sängen och bara bröt ihop. Fan vad jobbigt det var... Efter en så intensiv vecka av vad man innan tog som självklart; närhet, skratt och liv. Så ska jag nu vara utan henne i en hel vecka. Av ekande tomhet, barnprogram som inte ses och leksaker som inte används...
Jag fick samla mig samman när hon sedan vaknade och gav henne en ordentlig kram och puss innan jag begav mig hemåt. Till just det som jag beskrev; Så himla tomt. Och tyst. Nu är jag väldigt  glad för mina råttor i taket och min kisse som håller mig sällskap.

Det kommer bli bra så småning om. Det handlar om att kunna koppla av när man e barn"ledig" och försöka göra saker för sig själv. Men det tar nog ett tag innan man hittar dit.



Bilder från veckan som gått. ♥ 

 




Mindre mysigt med landet;
 Datum: 2012-03-17 Tid: 19:51:33 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [1] Kommentarer
-När man hör råttorna springa fram och tillbaka i taket.... *huuurv*


hon är här.
 Datum: 2012-03-11 Tid: 20:54:53 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [3] Kommentarer

Helgen har passerat med buller och bång. Och så äntligen äntligen kom Söndagen när mitt käraste entrade dörrarna till hennes nya andra hem.

 

Jag kan ärligt säga att i veckan som gått där jag maniskt försökt hålla mig igång och upptagen för att inte hinna sakna ihjäl mig, har jag hunnit känna galen nervositet både en och två gånger inför hennes ankomst. Hur ska det gå-vad kommer hon tänka-hur mycket förstår hon-tänk om hon hatar det-tänk om hun hunnit avskärma sig mig. osv osv.

 

Men så fort vi öppnade dörrarna och hon fick se kissen Ida igen sken hon upp som en sol och gav henne en stor kram. Efter kattvälkomnandet sprang hon runt och och ooh:ade och aah:ade åt alla saker hon förmodligen inte insett att hon saknat förän nu. Och uppe i hennes rum fanns ju både Titti och tavlan, och böckerna och allt. Den glädjen hon hade spred sig som ett lugn hos mig och nu ska jag bara försöka landa i detta.

 

Jag vet ju att det kommer gå bra. Men herregud. Man är ju inte mer än människa och mamma i att oroa ihjäl sig en smula.





Så- Hur går det med allt?
 Datum: 2012-02-20 Tid: 21:03:01 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [2] Kommentarer
Längesedan jag nämnde något om separationen nu...

Det går över förväntan. Vi bor fortfarande ihop och kommer (konstigt nog) bättre överens än någonsin. Haha. Kanske för att alla krav och måsten släppts, kanske för att insikten nu finns hos båda.

Det är nu äntligen satt ett datum för min (och knoddens med såklart) flytt. Det sker vid månadsskiftet. Och det är med lättnad i hjärtat jag nu kan börja packa och se framåt när jag äntligen har ett datum. Jag skramlar från alla hörn och kanter för att få mig ett fordon som är i något så när skick och tar oss dit vi ska och ser ljust på framtiden.

Jag läntar till vårt nya boende. Jag längtar till att få komma bort... Och till våren! Tänk att få pula med blommor på en liten gräsplätt och sola mot en husvägg som inte är en balkong. Åååh. *drömmer mig bort*






En(s)a(m)stående!
 Datum: 2012-02-06 Tid: 12:05:00 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [1] Kommentarer

Förresten så har jag hittat ett bättre ord på ensamstående. Ta bort s:et och m:et så har du kvar Enastående förälder!
Känns betydligt bättre;)

Detta efter att ha läst ett liknande inlägg hos Mandragora.




The botten is nådd
 Datum: 2012-02-03 Tid: 10:46:57 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [5] Kommentarer
Igår bestämde jag mig för att jag nuddat botten. Nu simmar vi uppåt med nya starka tag. Det lutar åt att jag flyttar ut på landet. Faktiskt.

Det blir längre till både jobb och dagis, men hyran är galet billig i denna husliknande lägenhet på två plan med tvättmaskin och tumlare(!) och där finns en liten trädgård där knodden kan ha pool och sandlåda till sommaren.

Jag tror det blir nyttigt att få komma bort en stund. Om vi sedan blir där en månad eller ett år är mindre betydelsefullt. Det är viktigt för mig att få hamna där jag ska nu. Att bo tillsammans med karln är jobbigt, fastän vi inte på något sätt är ovänner. Så- nu är det dags att börja packa. Och leta bil. Någon i närheten som ska sälja en skruttbil som rullar och är relativt stor, hör av er;)

Det blir bra det här. Bara att ha tagit beslutet gör att jag mår betydligt bättre. :)

 


Men livet väntar inte
 Datum: 2012-02-02 Tid: 12:10:00 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [3] Kommentarer


Tro inte för en sekund att jag stänger in mig och drar täcket över huvudet [hur gärna jag än hade velat]
Livet fortsätter. Vi har varit och lekt på Andys, jag har tagit en Skånetripp till Malmö och handlat madrass till knoddens växasäng [Japp. nu är det snart dags att bli stoor. haha], fikat med vänner och klippt mitt ickebefintliga hår.

Jag har alltid sagt att man ska hålla sina vänner nära och uppmuntra ens vänskapsrelationer trots [speciellt] i en relation, eftersom de är de som alltid finns där oavsett vad som händer i det övriga livet. Och jag är så glad för det.
Så glad att jag har öron och axlar att vända mig till. Tack för att ni finns. ♥




Time
 Datum: 2012-02-02 Tid: 09:29:10 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [1] Kommentarer

Hey ma people. Jag tog en liten mini-time out i veckan.

Jag har varit och tittat på lägenheter, ordnat upp med lite småbestyr och gjort ingenting. Jag har tillåtit mig att må dåligt, vara ledsen, arg och glad. Jag växlar mellan hopp och förvivlan faktiskt men stödjer mig mot mina nära och fina vänner. Det som är jobbigast just nu är att jag inte vet var jag ska bli av. fysiskt. Boendet alltså...

Idag kom ännu ett besked som kan komma att innebära väldigt mycket. Just nu står jag vid avgrunden och vet faktiskt inte om detta kommer knäcka mig totalt eller göra att jag tar ett ordentligt avstamp och ser till att fixa allting. Jag tänker stå här en stund...





Ensamstående?
 Datum: 2012-01-24 Tid: 09:00:41 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [5] Kommentarer
Det tar emot att säga att jag är ensamstående. Jag är långt ifrån ensam. Jag har min underbaraste vackraste dotter. Jag har en underbar och stöttande familj och jag har fler vänner som visar sin Goodwill än jag nånsin kunnat drömma om. Jag har även er;)

Det är så mycket negativt som klingar med det ordet också tycker jag... Jag tänker på etiketten "Ensamstående mamma" som det ofta beskrivs i media likt ett offer som det är synd om.

Det är inte synd om mig. Inte nånstans. Beslutet att bli singel var till stor del mitt. Som ni säkert också förstått. Jag kan inte stanna i något som inte känns bra, för någon annans skull. Inte för hans skull, inte för min och inte ens för knoddens. Jag känner mig stark som faktiskt vågat. Som tagit mig ur en vardag som inte känns rätt. [Missförstå mig inte. Vi har haft det bra. Karln är inte på något sätt en dålig människa/sambo/far och jag kommer alltid älska honom för det vi fått tillsammans och för att han gett mig knodden. Och vi är vänner. Och kommer alltid vara en familj på ett sätt.]

Men så nej... Jag vill inte etikettera mig som ensamstående. Jag ska klura på ett nytt ord som klingar styrka och vilja istället. Någon idé?


Låter dagens bild få gå i färg. Den är så slående för det är precis såhär det känns nu.
Jag känner mig stark och trygg i mitt beslut. Jag har knodden under armen och vi kan nå skyarna med vår kärlek i vilken takt vi vill. [Varannan vecka då iofs. haha]
Bilden gjord av underbara Anna.




Stöttepelare
 Datum: 2012-01-23 Tid: 20:02:00 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [1] Kommentarer

Träningen är det som blivit min stora stöttepelare i denna tid som har varit jobbig. Ett bollplank och ett sätt att komma hemifrån för att få utlopp för frustrationer och/eller andra känslor. Hade det varit för fem år sedan hade jag snarare vänt mig till festen för "tröst" så jag är glad att en så pass positiv sak faktiskt fötts fram ur detta sorgliga.

Jag älskar känslan av att lämna hemmet för en timme och bege mig ut på löpspåret med svinhög musik i lurarna eller att ställa mig på ett boxningspass och slå ur mig allt som behövs. Dessutom får man så jäkla mycket tillbaka av träningen. Jag har sällan känt mig så pigg som nu. Trots.


Läs min träningsdagbok på funbeat.se




TACK
 Datum: 2012-01-23 Tid: 09:47:37 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [5] Kommentarer



Förresten; STORT TACK till er.

Jag hade nästan förväntat mig en och annan gliring från någon anonym tyckare, men inte ett enda negativt ord har jag fått. Och det tackar jag för. Jag insér att det finns ni som fortfarande tycker, men uppskattar att ni tycker för er själva. Det är liksom nog ändå.

Och tack till alla som stöttar, förstår och känner igen sig. Ni hjälper mig något enormt. ♥




...
 Datum: 2012-01-23 Tid: 08:13:56 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [2] Kommentarer



Wow. Det här var betydligt jobbigare än jag någonsin kunde föreställa mig. Jag trodde att eftersom jag gått och grubblat på detta beslut länge- att det skulle vara enkelt på något sätt. Be done and be done liksom. Men än en gång får jag brottas med de känslor jag så gärna vill förtränga därför att jag helt enkelt måste... Vi måste ta tag i allt. För att komma vidare. Det kommer gå, men det är lite jobbigt nu...




Separation
 Datum: 2012-01-20 Tid: 09:43:37 Kategori:Att separera & vara själv Direktlänk Kommentarer: [19] Kommentarer
Så här är det... Jag och karln har valt att separera.

Jag tänker inte gå in på några detaljer, men vi är inte ovänner på något sätt utan vi har kommit fram till detta som två vuxna människor [och föräldrar] 

Vi kommer fortsätta att uppfostra vår underbara knodd tillsammans. Fast från olika bostäder. Med gemensamma mål om kärlek och grundpinnar så kommer hon få den bästa uppväxten som är tänkt för just henne. Det är för hennes skull vi väljer att göra just så här.

Vi har så många gånger försökt. Och försökt. Och försökt. Främst -med tanke på henne. Men i slutändan insér vi att det här blir det bästa för alla inblandade parter. Hon kommer få de bästa ur hennes mor och far - och slippa de tråkiga bitarna.

Visst är det sorgset på ett vis, men jag har sällan känt mig så lätt. Det här är ett beslut jag väntat på länge och jag mottar det med öppna armar. Jag kommer ta mig ur detta starkare än någonsin.  Och även detta var något som behövdes för att jag skall kunna vara den bästa Diana. Och den bästa mamma jag kan vara för min älskade knodd. 

Men tyvärr är det en tuff tid som står för våra fötter nu. Mycket praktiskt som skall ordnas och känslor som ska lägga sig. Så iom detta misstänker jag att bloggen antingen kommer ta "skada" på det sätt att jag inte kommer orka skriva så mycket framöver. Eller så använder jag mig av den för att ta mig ur detta. Det återstår att se. Jag hoppas i alla fall på ert tålamod. ;) Tjing...




Diana.
Stärkt i mim mammaroll tar jag nu på mig rollen som singel mamma och bloggar om de prövningar och glädjeämnen livet ger mig. I övrigt om träning, humor och min underbara knodd.
Välkommen in.


bloglovin