...
 Datum: 2012-07-16 Tid: 23:07:06 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [0] Kommentarer
Jag tror jag har tio inlägg i utkasten där jag försöker förklara utan att avslöja. Att berätta utan att bli för personlig. Få förståelse utan att få medömkan.
 
Det är inte synd om mig.
 
Men jag mår inte bra. Jag kämpar. på mitt sätt. Som jag tyvärr inser mer och mer- är het galet. Egentligen skulle jag varit nån annanstans nu. Men det blir inte av. Saker blir inte av... I min flykt med skygglappar tappar jag fokus. På allt som är viktigt. [Förutom knodden. åh knodden mitt livspiller]
 
min flykt är utmattande. men nödvändig. Jag vet inget annat sätt...
Till alla som jag sårar på vägen: Im sorry



Hey
 Datum: 2012-05-28 Tid: 10:14:00 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [1] Kommentarer

Jag tror att jag i den mån det går kommer försöka att lyfta ur det positiva ur min vardag till min blogg och lämna det negativa osagt.

Jag tycker fortfarande det är superviktigt att skriva om verkligheten. Att aldrig försköna. Men jag känner dels att jag inte orkar gå in på varför det är lite tungt just nu och dels vill jag inte att knodden skall kopplas med en mamma som är deprimerad: För så är inte fallet. Mitt psykiska måeende är just nu knackligt, men det är inget som påverkar henne. alls. Än lyckas jag lägga all energi på att hon och vi ska ha det bra tillsammans. De tankar som kommer när hon sover, låter jag vara mitt bekymmer.

Så... jag kommer inte att ljuga. Inte heller undanhålla. Men jag kommer välja att fokusera på det som är positivt härinne. För positiva saker; det sker det hela tiden:D




Som i Lördags till exempel. Då jag och Dennis tog med oss knodden på en oförglömlig utflykt på Skånes djurpark. Kärlek i mammahjärtat när man fick vara med och dela hennes glädje kring djuren. ♥




Varför blir jag så jäkla existentiell emotionell så fort jag stöter på motgångar?
 Datum: 2012-04-25 Tid: 15:10:00 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [3] Kommentarer
Nu är det snart dags för de inplanerade löploppen jag fått för mig att genomföra. Alldeles snart. För snart. Helt plötsligt är det liksom redan nu på Tisdag som jag och Micke drar till Växjö.

Och så drabbas jag av akut jagkanintejagvillinteheltomöjligtattjagskulleklaradettavadharjaggettmiginpå-ångest. Och med den kommer vadgörjaghärvadskajaggöramedmittlivjagklararingenting-andan. Precis det som inte behövs inför en sån här sak. Men som så lägligt alltid alltid kommer.

Under gårdagskvällen satt jag inbäddad i just sådana tankar och trots otaliga pepprop från vänner kunde inget få mig att ändra åsikt. Jag sög. Jag klarade ingenting. Det är pinsamt. Osv osv.

Men så idag förvånar jag mig själv. Jag gör något tvärtemot vad gamla BorderlineDiana hade gjort för 7 år sedan; Istället för att ge upp och skita i alltihopa så går jag in och ändrar distans från 4,5 till 10 km!? Haha. Detta med tanken att om jag nu ändå ska åka upp dit och kanske misslyckas så kan jag lika gärna misslyckas på en mil istället för en halv. Detta skulle kännas bättre. Om det desstuom visar sig att jag faktiskt lyckas så kan jag inte föreställa mig vilken känsla det kommer inbringa.

Oavsett så är jag stolt över min handling idag. Något som kanske verkar som whatever i mångas ögon är en ganska stor bedrift för mig. Och en insikt som är nyttig. Att jag faktiskt kan styra över mitt öde.


Speedad
 Datum: 2012-04-04 Tid: 15:12:48 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [3] Kommentarer

Nu är jag på banan igen. för en stund eller nåt. Usch jag är så less på dessa berg och dalbanor. Det tar otroligt energi att bara hänga med.

För det är verkligen det jag får göra- Hänga med mig själv. Jag känner inte att jag på något sätt kan styra mig. Utan att jag står på sidan av och rycks med ner i djupet eller upp till toppen igen. Och det är utmattande. Jag har läst runt lite [vilket jag tyvärr så ofta gör när jag är dålig] och börjar mmisstänka att jag kanske kan vara Bipolär. ?  Oavsett...


Två sidor av Anouk.

Jag har i alla fall bokat in en liten resa i helgen. För att få komma bort. Glömma. Koppla av. Jag åker upp till Stockholm för att träffa en gammal vän. Och sedan till Gävle för att äntligen få träffa älskade syster och hennes barn. Det är över ett år sedan jag fått se henne så det är verkligen på tiden.




Läget
 Datum: 2012-04-02 Tid: 12:57:00 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [7] Kommentarer

Jag vet inte om jag gör rätt i att inte skriva här eller ej. Jag vet varken ut eller in känns det som just nu. Läget med knodden är betydande men inte avgörande. Det finns många andra faktorer som gör att jag är nere i en dal just nu. Och så karaktäristiskt med Borderline så är det så lätt att fastna. Och sedan inte se något annat.

Det går inte ut över henne mer än att mitt tålamod är något sämre. Jag uppskattar henne ut i fingerspetsarna när jag är med henne, men när kvällen kommer är jag åter ensam med tankarna. Och nu står framför mig åter en vecka av tystnad. Fast denna gången ska jag försöka se det som något nyttigt. Jag ska ta mod till mig och ringa en psykolog och jag ska försöka sova.


En söndagsmorgon med strömavbrott. Vi myste med massa ljus. ♥




im back
 Datum: 2012-03-25 Tid: 21:52:20 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [1] Kommentarer
Knodden alltså... Mitt Prozac.

det går liksom inte att säga nog ofta. hon är mitt allt. hon är avgörande.

förra veckan var helvetisk. det är väldigt väldigt längesedan jag känt mig så pass blå och vilse som då. det hade sina olika anledningar, men knoddens fråvaro på första riktiga veckan var av största vikt.
Som jag sa innan så kommer man säkert vänja sig. man kommer anpassa sig och man kommer göra det bästa av det. Men det är ingen som förväntar sig eller tror att detta kommer ske direkt. Jag försöker intala mig att det kommer bli lättare. Men fy fan...

nätterna har varit suddblurr, hungern har uteblivit för första gången i hela mitt liv och gamla BPS-mönster har yttrat sig starkt. Jag kommer behöva återuppta någon samtalskontakt, det står säkert nu.


men så blev det åter Söndag. och the minuit i woke up började jag genast le. Åter skulle jag få träffa mitt barn igen. och nu är hon här. hela hemmet osar åter lugn och harmoni och jag känner mig trygg. Vi har haft en utedag i solen förståss och har sedan skruvat ihop lite möbler som inhandlades under helgens familjeroadtrip till Malmö.

nu kan jag åter tänka klart och ni kommer säkerligen se mer av mig här framöver. Imorgon är det dags att tävla. Så håll ögonen öppna!


Älskling hjälper mamma montera♥



Betty Blue
 Datum: 2012-03-23 Tid: 09:23:19 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [3] Kommentarer


det är tungt nu. därav min frånvaro. jag kämpar...




Där jag står sitter går och mår
 Datum: 2012-02-08 Tid: 11:55:00 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [1] Kommentarer
Nuet. Ett skrämmande begrepp.

Som en del av min Borderline har jag testat på diverse metoder för att hålla min ångest i schack och för att hitta en mindre destruktiv vardag. Nu är detta många år sedan, men färdigheterna jag lärde mig då ligger mig fortfarande varmt om hjärtat.

Tillsammans med andra tjejer i liknande situation påbörjade jag DBT [Dialektisk beteendeterapi]. Ett årskontrakt skrevs på med lovord om att fullfölja terapin. Detta på grund av vetskapen om hur Borderline-människor gärna flyr från saker så fort det känns bättre. Vilket så också blev fallet för mig... Efter ca två månader avbröt jag behandlingen och hörde aldrig av mig till enheten igen.

Men; jag lärde mig som sagt färdigheter. Och bland det viktigaste och också svåraste momentet för mig då och även nu var just att hantera nuet. Mindfullness kallades det så fint av vår terapeut. Hon satte på avkopplande musik och vi i grupp skulle blunda, gå in oss själva och reflektera över och känna nuet. Känna efter hur det luktar, hur stolen under mig känns, hur kläderna sitter mot kroppen, foten tar mot golvet osv osv. Första gången vi gjorde denna övning bröt jag ihop totalt. En panikångestattack ledde mig ut ur rummet där jag fick lugnas både ledare och deltagare.

Varför denna övning blivit så viktig för mig är för att jag har så lätt att dissociera. Jag handlar utan att tänka efter, berörs inte av det som sker och trycker sedan bort det i minnet utan reflektion. Detta har resulterat i många och väldigt stora minnesluckor från mitt liv. Både från min barndom men fortfarande idag så sker detta.
I och med att jag är så van att hantera saker genom att trycka bort dem så sker det av bara farten. Även om det jag upplever är positivt. Det händer ofta att vänner pratar om gemensamma glada minnen från förra sommaren och jag ser ut som ett frågetecken. Jag har inget minne av det vi upplevt tillsammans -fast det är så nyligen och fast det är så positivt.

Så; sedan jag nu skakat hand med min BPS igen insér jag också att denna färdighet bör tas upp i bruk igen. Jag måste öva på att vara närvarande och jag måste öva på att bromsa impulser. Jag behöver inte försvara mig genom att trycka bort vardagen. Jag vill faktiskt väldigt gärna minnas den...


Kleemass
 Datum: 2012-02-07 Tid: 12:13:00 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [2] Kommentarer

Hittade en konstnär som kallas Kleemass på Deviantart idag. Hans verk är så klockrena för dagens sinnesstämning att de får tala för sig själv...





Godmorgon Borderlinemamma
 Datum: 2012-01-30 Tid: 08:29:00 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [9] Kommentarer

Jag vill verkligen inte älta. Jag vill väldigt gärna gå vidare. Men samtidigt insér jag att det tyvärr inte är så enkelt. Som min kloka syster sa; Det måste få ta tid. Och jag hoppas att mina tankar kanske i sin tur kan stödja någon annan i liknande sits.

Jag finner denna situation knivig. Inte för att såra eller för själva separationen. Utan för att bli själv. 
Min Borderline gör sig starkt påmind igen. Jag trodde att jag sedan länge begravt mina riktiga BPS-troll, men idag visar det sig att de bara hållt sig i schack därför att jag haft de bästa medicinerna med mig; Rutiner, trygghet, knodden och kärlek.

När dessa saker nu rycks undan och blir lite osäkra känner jag [ja redan nu] hur mina tankemönster ruskigt snabbt återgår till BPS:ens svart/vitt-tänkande och hur mina gamla metoder för att dämpa ångest gärna vill tas i bruk. Dessa metoder är faktiskt helt otänkbara idag. Jag kan omöjligt bete mig idag, på samma sätt som jag gjorde för 7-8 år sedan när jag känner ångest och vill fly. Jag har ett ansvar nu. [och det tar jag.]

Men; Jag är rädd för att jag de veckor då jag inte har knodden hos mig ska trilla tillbaka i något självdestruktivt. Karln har gett mig en trygghet och en stabilitet som tydligen varit nödvändig för att hålla min BPS borta. Nu måste jag hitta medel för att klara detta själv. Det kommer absolut att gå. Det vill jag gärna bestämma. Men även dit är en resa lång att gå. Och just idag är det tungt...




...
 Datum: 2011-07-17 Tid: 23:13:46 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [5] Kommentarer
Ni som hann läsa- ni hann, och ni som inte gjorde det missade ingenting. Jag har haft en dålig dag och delat med mig av för mycket än vad som känns bekvämt att ha dokumenterat förevigt.

Det känns lite bättre nu och ville därför ta bort senaste tre inläggen. Tack för att ni finns... ♥
/Schizomum;)


Att kämpa
 Datum: 2011-07-03 Tid: 09:27:00 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [8] Kommentarer
Skillnaden mellan att möta motgång som förälder och som ensam är stor. Gigantisk faktiskt.

Det finns inte längre möjlighet att dra för persiennerna, krypa ihop till fosterställning och stänga ute omvärlden i dygn. Det finns inte längre möjlighet att supa bort en månad, snitta hud eller fly fältet. Det går liksom bara inte längre.

Jag är förälder nu. Jag har ett ansvar. För någon annan än bara mig själv. Och det innebär att man måste kämpa. Kämpa för att faktiskt lämna sängen på morgonen, kämpa för att dra på smilbanden, ta sig ut. Kämpa i vardagen och kämpa i förhållandet. Knakar det i fogarna i förhållandet- då får man kämpa och satsa genom att försöka hitta par-tid och få komma bort och prata, umgås och rätta till.

Skillnaden mellan att möta motgång som förälder och som ensam är stor.
Jag lär varje dag. Mer om mig själv än jag faktiskt trodde var möjligt.


Igårkväll tog vi oss tid till varandra. Tack till mamma som ställde upp med knodden.



Självskadad & Självläkt
 Datum: 2011-06-20 Tid: 13:00:02 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [1] Kommentarer
Nu finns mitt första inägg att läsas på effekts blogg.
Ni hittar dit här eller via min ribbon uppe i högra hörnet.



BPS eller ej
 Datum: 2011-05-30 Tid: 18:57:00 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [0] Kommentarer


Självklart är det ju som tuffast för alla när man inte får sömn, är stressad osv. Men det jag menar är att jag tydligast märker av min bakgrund vid dessa tillfällen. Direkt matas jag med värstascenario-bilden i huvudet och har svårt att se något annat än det just då. "Nukommerjagbliriktigtdåligochkommerintekunnatahandomknoddentänkomsjälvmordstankarnakommertillbakajagklararinte
psykkarusellenigenvemskatahandomhennevarärraklbladetnejnejaldrigmerskäravadfaaanskajaggöra"
osvosv.

Jag söker vissa saker och agerar på vissa sätt när hjärnspökena visar sig [stackars karln är nog expert på det nu], men det är inget jag känner mig riktigt bekväm med att skriva om här längre. Ni är nästan 500 läsare om dagen nu och jag vet kanske vilka 1/3 är. Dessutom vill jag att min blogg ska kännas relativt positiv. Även om jag vet att många uppskattar ärligheten.

Men jag har sagt det förr och det tåls att sägas igen; Hade man gjort utredning idag är det inte säkert att jag uppfyllt samma kriterier som för 5 år sedan. Man blir bättre och bättre på att handskas med problemen. Men jag märker definitivt av det.



Mitt mående
 Datum: 2011-05-30 Tid: 10:31:08 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [2] Kommentarer
Jag får frågor ibland där ni undrar hur det går för mig, hur jag mår nu -med tanke på min Borderline och depressionshistoria.

Jag mår bra. Jag mår fortfarande överlag skrämmande bra.

Men visst kommer det dalar. Speciellt när jag är stressad eller trött. Jag har ju blivit så bortskämd med sömn sedan knodden var newbie och sovsovsov att jag nu när hon alltid börjar sin dag vid 05- har svårt med omställningen.
När knodden varit sjuk märker jag också att det tar på mig. Jag har svårt att hantera att jag inte kan påverka situationen och stressen och pressen av att varit hennes enda underhållning och stöd om dagarna. Vissa mornar grät jag när karln skulle gå till jobbet för jag var rädd att jag inte skulle klara det. 
Jag har gråtit framför knodden en gång- och jag såg direkt oron i hennes ögon- vilket i sin tur gjorde det hela värre.

Jag är så livrädd för att jag ska hamna i en negativ spiral att jag försöker hålla mig igång nonstopnonstop. Jag sitter gärna med datorn/mobilen in i det siiista på kvällen för att inte hinna tänka - för att vägra att ångesten hittar tillbaka. Vilket i sin tur också tar energi. Jag märker också att jag tar till "gamla" inrutade metoder för att slippa liksom. Som t.ex att ta en fest och tro att det blir bättre. Bara för att dagen efter battla både bakisångest och vardag.

Psykologtid var inbokad för några veckor sedan, men jag gick inte dit. I rädsla för att röra runt i grytan igen. Jag vill inte börja rota när det ändå är så pass bra som det är.

Som sagt: Jag mår bra. Semesterbra om man jämför;)


Bordelinebrain i sjukstugan
 Datum: 2011-05-19 Tid: 14:07:10 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [7] Kommentarer
Bläää. Fan vad jobbigt det är. Rent ut sagt.

Jobbigt att hon är sjuk. När hon typ precis blivit frisk.
Jobbigt att inte få sova. Jobbigt att vara själv. Jobbigt att tvinga i näsdroppar och jobbigt att vara hjälplös när hon inte mår bra.

Och så jäkla jobbigt att "bara" sitta hemma. Idag skulle Malin och Anna kommit till oss för playdate, GI-lunch och förhoppningsvis lite prova-på-bebiscykel om vädret tillåtit. Men så blev knodden dålig inatt och vi tvingas ställa in. Sånt är såå jobbigt för mig. Borderline-brain gör sig påmind bigtime och så tänker jag på allt annat som är tungt och så blir allt bara fel och jobbigt.

Äh. Det går över tills ikväll när karln kommit hem och jag förhoppningsvis hunnit vila en timme, men nu har jag bara gråten i halsen.


Känd från TV
 Datum: 2011-04-22 Tid: 22:30:59 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [3] Kommentarer
Låg och slösåg på "Känd från TV" som nyss gick. Och jag blev tagen av en scen att jag nästan började gråta...

Såg ni hur hon Groupiestalkern först nattade sin lilla dotter för att sedan gå och proppa i sig piller framför badrumsspegeln? Åh... Jag vet inte vad jag ska säga. Jag blev nästan illamående. Tagen.

Tagen därför att det är så hemskt. Och så ledsamt.
Tagen därför att sådant faktiskt händer. på riktigt. Förmodligen oftare än vad vi tror...
Tagen därför att jag själv faktiskt varit självmordsbenägen.
Tagen därför att jag nu själv har en dotter. Och jag skulle ALDRIG kunna göra så mot henne.
Men samtidigt tagen därför att just det är min absolut värsta mardröm att någonsin hamna så pass lågt igen att man ens tänker tanken. nu. när man är mamma.

Usch jag får rysningar. Jag älskar dig så -------- ♥



Hey Friends
 Datum: 2011-04-01 Tid: 21:22:25 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [9] Kommentarer
... Nyckeln är lämnad, besiktningen av gamla lgnhten blev godkänd och nu sitter vi i vårt nya hem och försöker få till någon slags hemtrevnad bland flyttdamm och wellpapp.

Det har varit en jobbig flytt. På många plan... Främst fysiskt men även psykiskt. Jag har kommit till insikt att jag aldrig kommer bli av med min Borderline, hur gärna jag än vill, hur många knoddskratt och sambokärlek jag än överöses med...
Jag märker mer och mer hur stress påverkar mig negativt- och mitt tålamod har blivit betydligt sämre sedan jag blivit mamma.

Jag saknar min mamma [som har fullt upp med körslaget], jag saknar sömn, jag saknar ordning och reda och jag saknar egentid. Det har blivit mycket helt enkelt... Och det liksom hopar sig.

Jag vill inte vara negativ här i bloggen... Däremot vill jag vara ärlig [vilket jag också vet uppskattas] -Det är en liten nerförsbacke just nu helt enkelt-Men nånting jag lärt mig är i allafall att det går över. Och det är också det jag försöker intala mig själv. Imorgon sticker vi till IKEA [älskade älskade karl- han vet hur man muntrar upp en;)] och så fort vi kommit mer i ordning här hemma vet jag också att det kommer kännas bättre.

U know I like you guys- Tjing sålänge!


Kikar fram och säger hey
 Datum: 2011-03-04 Tid: 21:33:51 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [4] Kommentarer
Hej mina vänner.

Som ni förstått och säkert märkt på bloggen, har jag inte riktigt varit mitt rätta jag denna veckan. Det har gått åt sanslöst mycket energi åt att försöka hålla mig på banan och bara vara mamma. Men jag känner nu hur jag sakta men säkert börjar stabilisera mig igen.

Och jag måste erkänna att jag varit livrädd för att bli "dålig" igen. Jag insér att jag blivit bortskämd med att få må såhär oförskämt bra som jag faktiskt gjort, sedan knodden kom- men det är också något jag lyckats vänja mig vid och till och med njuta av. På något plan har jag till och med nästan kunnat lägga allt vad som heter ångest och Borderline bakom mig. Ett avslutat kapitel liksom.

Så när bakisångesten slog som hårdast på Måndagmorgonen blev jag ofrivilligt påmind om hur hemskt det faktiskt varit. Och hur lätt det är att fastna i det mörka. Jag befarade och blev riktigt rädd för att just fastna igen. Och med dessa tankar eskalerade bara ångesten. Den har legat i bakgrunden hela veckan, men nu börjar jag som sagt hamna på fötter igen.

Jag blir så glad att ni, mina små bloggpauser minskningar till trots, fortfarande står kvar och väntar in mig. För ni verkar veta bättre än mig- att jag faktiskt kommer tillbaka:) I luv u ma people. Ni är bäst.


Ur gängorna
 Datum: 2011-03-01 Tid: 08:55:28 Kategori:Borderline Direktlänk Kommentarer: [5] Kommentarer
Nä... Jag tycks inte riktigt hamna på spår igen efter den där bakisångesten. =/ Orolig för att jag ska fastna och så spinner hjulet av sig själv.

Jag har sjukt mycket att göra denna veckan och tror att det är nyttigt. Tvinga fram vardagen. Pränta in rutinerna så snabbt som möjligt igen.

Om man inte kan battla ångesten ensam, så kan jag det absolut inte med ett barn. Jag är inte redo. För att nånsin trilla ner igen. Jag vägrar.



Tidigare inlägg


Diana.
Stärkt i mim mammaroll tar jag nu på mig rollen som singel mamma och bloggar om de prövningar och glädjeämnen livet ger mig. I övrigt om träning, humor och min underbara knodd.
Välkommen in.


bloglovin