Soppkök... lika bra att låta bli?
 Datum: 2012-03-26 Tid: 09:55:00 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [0] Kommentarer


Igår såg jag som hastigast på TV hur en grupp frivillga privatpersoner tagit ett initiativ för att starta ett soppkök i Stockholm för de hem- och papperslösa; Soppkök Stockholm.

Varm i hjärtat blev jag. De hemlösa ligger mig alltid nära hjärtat och jag försöker göra det jag kan för att hjälpa. Genom att köpa deras tidningar, bidra till stadsmissionen och prata med dem. Lyssna på deras livshistoria...

Till min förvåning möter jag dock diskussioner kring detta initiativ i morse när jag lyssnade på morgonpasset i P3... Det har uppstått debatt kring hurvida välgörenhet överlag ens fungerar. Varför ska man ge soppa när problemen är djupare än så?

Varför inte? säger jag. Det är en bra bit över det som förväntas av medelsvensson. Om alla bara gjorde något, hade vi haft ett betydligt trevligare samhälle. Men nej... istället ska vi gå omkring och tänka "Det är ingen idé att hjälpa. Det löser ingenting ändå."
Jag tror man kommer jävligt långt genom att ställa sig mitt I problematiken. Möta människorna som behöver hjälpen. Prata med dem. Få en insikt över vad som skulle krävas och behövas för att en lösning ens skall fungera. Jag tror att man i den kortsiktiga hjälpen kommer den långsiktiga ett stort steg närmre. Och sen förstår jag inte varför man vill missunna någon den glädje och värme som en enkel kopp soppa förmodligen ger.

Jag blir förbannad. Tycker det är så typiskt bitterSvensson att sitta och gnälla för att någon faktiskt gör något.


Att inte förstå genus är att blunda för problematiken
 Datum: 2012-02-27 Tid: 12:59:00 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [2] Kommentarer
Efter att hen-ordet börjat användas i större utsträckning har ju så också debatterna eskalerat. Och ni vet var jag står. Heja heja för ett utvigdat svenskt ordförråd liksom. Som dessutom neutraliserar och accepterar.

Men i alla diskussioner som råder och mitt bland alla -slitamitthår-varförkanniintebaraförstååå?-utbrott kom jag till en smärre insikt;

Att inte förstå Genus är att blunda för problematiken.
Insér man inte att det finns ett problem och ser man inte diskrimineringen kring kön -är man inte heller öppen för en lösning. Genusmotståndarnas[hur man nu vara motståndare till en rättighet] argument ekar gång på gång; "Men jaag bemöter inte någon annorlunda oavsett om det är en pojke eller flicka" är att inte rannsaka sig själv och det samhälle vi lever i. Du kanske inte tänker på det, men det är ett konstaterat fakta att vi [samhället] reagerar, agerar och bemöter människor annorlunda beroende på vilket kön de besitter. Och vilken sexuella läggning de har. Och vilket utséende osv osv. Att tro något annat är naivt och för mig väldigt upprörande.

Att istället svälja stoltheten, se på problemet, acceptera och vara öppen för en lösning är det minsta man kan göra. Att gå steget längre genom att faktiskt ta acceptansen till handling och göra något åt den är inte radikalt eller ens modigt: Det är en självklarhet för mig.

Läs även: Jenny Strömstedts krönika om Genusfolket idag.



Hen i barnböcker
 Datum: 2012-01-25 Tid: 11:33:42 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [5] Kommentarer
Olika förlag är ett barnboksförlag som ger ut lite olika typer av barnböcker. Som likt Sagolikt förlag prövar dagens befintliga normer och breddar vyerna på ett alldeles underbart sätt, tycker jag. "OLIKA barn - lika värde." säger dem och jag kan inte annat än att hålla med.

Idag läste jag en artikel på second opinion om hur stor debatt en av deras böcker väckt för att de använder sig av ordet "hen" istället för hon eller han.

Jag tycker att användningen av ordet hen är ett ypperligt sätt att på ett enkelt sätt förändra. Jag tror inte att man ska sudda ut varken innebörden eller själva orden hon eller han. De fyller sitt syfte och måste också finnas kvar för att beskriva vår omvärld. Men att addera ytterligare ett ord som kan användas där könet faktiskt inte spelar någon roll- ser jag som något oerhört positivt! Det får oss att normalisera beteenden. Avdramatisera koder, normer och vanor. En barnbok som beskriver ett barn på upptäcksfärd vinner ingenting på att peka ut barnet som flicka eller pojke.

En av knoddens favoritböcker är "Vad säger Babyn" från Goboken. Där omnämns babyn bara som just babyn och varken hon eller han är skrivet en enda gång. Jag märker själv när jag läser till knodden att jag har svårt att inte lägga värderingar kring hurvida babyn är en flicka eller en pojke. Så visst är det svårt att bryta mönster. Men det är ju helt irrellevant, så varför etikettera?

Nej jag är verkligen för en större användning av ordet "hen" i de sammanhang där det funkar. Vad tycker ni?







Duktig och fin
 Datum: 2011-05-26 Tid: 20:08:00 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [9] Kommentarer
Det diskuteras en del i Genusdebatten om orden "Duktig" och "Fin". En del tycker att dessa ord borde tabubeläggas för att de skapar ett behov som inte behöver finnas där. Att barnet efter att ha blivit bekräftat som FIN i sin klänning, sedan känner att denne vill ha klänning igen för att åter få en komplimang och bli bekräftad.

Detsamma gäller ordet DUKTIG -Att få beröm för en handling gör att barnet på så sätt får- och ställer krav på sig själv att ständigt prestera bättre för att åter få höra ordet igen.

Jag förstår hur man resonerar här och håller delvis med. Ett barn ska få leka krav- och prestationsfritt och ständigt få bli bekräftat för dennes personlighet och egenskaper. Min dotter är vackrast i hela världen oavsett kläder eller frisyr och bäst i hela världen oavsett om hon t.ex färdigställt ett pussel eller avbrutit mitt i.

Jag håller med om att orden används lättvändigt och ofta i brist på annat; "Vilken fin pinne du har..." -När man kanske kan bekräfta barnet på annat sätt; "Har du hittat en pinne?! Vad stor/liten/taggig den är. Var hittade du den?" osv osv. Det är lätt att använda duktig/fin av bara farten-och det kanske kan vara värt en tankeställare.

MEN jag tror inte på att försöka bannlysa komplimanger?
Att knoddens mormor hänförs av knoddens ögon en Onsdageftermiddag i bilbaksätet och utbrister "Men vad VACKER du är barn!" är en komplimang som är genuin och visar på ren kärlek, värme och lycka. Varför skulle man vilja bannlysa något sådant? Jag fick rysningar... :)
När knodden kämpar på genom sin förkylning och tungandning och är glad mot doktorer, inte säger ett knyst efter blodprov eller 20 minuters-rökinandning då kramar jag mer än gärna om henne och berättar för henne hur DUKTIG hon är!

Jag skulle vilja göra skillnad på komplimang och komplimang och beröm och beröm. Och jag tror också att barnet uppfattar dessa olika. Jag tror att ALLA behöver en viss uppmuntran och beröm i en uppförsbacke och jag tror att alla blir glad av en komplimang som är lagd med uppriktighet och eftertanke. [Men jag håller med om att man ska akta sig för att bekräfta barnet för attribut som kan följas med förväntningar. ] Komplimanger är inget som ska förbjudas. Snarare uppmuntras.





Jag har sagt att jag lagt ner Genusfanan på bloggen
 Datum: 2011-05-19 Tid: 19:53:10 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [6] Kommentarer
...men jag känner mig ändå manad att försöka förklara återigen var jag står. Och VARFÖR jag tycker det är viktigt. Speciellt nu när det snart vankas inskolning.

Knodden är ett barn. Och jag vill att hon ska bli bemött, behandlad och sedd som ett barn. Inte bara som en flicka.
Hennes kön är irrelevant i lek och lärande. Men för detta vill jag inte [som tex Lady Dahmer] hymla med om att hon är en flicka. Jag håller allt som oftast med LD i hennes Genus-tänk, men till motsats från henne tror jag inte på att mörka kön. En flicka är ändå en flicka och en pojke en pojke. Biologin säger så- och så är det ju liksom.

MEN; att bemöta flickor på ett visst sätt för att de är flickor eller pojkar för att de är pojkar- är inte bara onödigt, utan fel. Att låta pojkar komma undan med sagsmål eller bara så spring för att "pojkar är ju som pojkar är" -är inte okej. Att inte låta en flicka springa och "busa" på samma sätt därför att flickor "är ju" lugnare -är inte acceptabelt.

Jag vill inte heller att det ska ligga förväntningar på knodden bara därför att hon är en flicka. Förväntningar om att hon ska bete sig på ett visst sätt, klä sig på ett visst sätt, föredra vissa saker/leksaker och ogilla andra. Finns förväntningar- finns också avvikelser. Och kanske därpå även besvikelser.

Jag vill att knodden ska få möjlighet att prova på ALLA fomer av lek, lärande, kläder, leksaker, aktiviteter, kompisar, idéer- utan att känna sig hämmad, annorlunda eller att hon sticker ut. [OCH: I en perfekt värld hade jag gärna sett att alla leksaker förpackas och presenterats neutralt utan könsdirektioner]

Hon är min skatt och hon förtjänar hela världen. Jag tänker inte låta någon berätta för henne vad hon kan/borde/ska eller inte.



HATA feminism?
 Datum: 2011-03-14 Tid: 19:31:10 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [8] Kommentarer
Läste ett inlägg hos Nilla där hon pratar om hur mycket hon hatar feminism, och jag nästan biter mig i tungan.

Hur kan man HATA feminism? Jag kan förstå om man väljer att inte kalla sig feminist, men hur kan man hata feminism?
Det är som att hata jämställdhet. Hur kan man hata en "rörelse" som kämpat så hårt för att få oss kvinnor dit vi är idag? Och som fortfarande kämpar för oss? Det är feminismen som gett oss rösträtt, gjort oss myndiga, som tillåter oss att gå i byxor, som hindrar att vi blir slagna, som ger oss rätt till vår åsikt. Hur kan man hata detta?

Ursäkta, om jag upprepar mig... Men det här är väldigt svårt för mig att förstå.

Hon kontrar i ett inlägg såhär: "Givetvis har de gjort bra saker. FÖRR. Nu är det bra, det räcker [...] Jag ser ingen mening att bråka mer... Byxorna är på, vi röstar och jobbar oändligt mycket. Vad mer ska det vara?"

Vad mer ska det vara? Det ska vara jämställt. Så jäkla enkelt liksom? Vilket det fortfarande inte är. Som LD nyligen nämnde; För att kvinnor fortfarande har lägre lön än mannen. För att kvinnan äger 1% av världens tillgångar. För att kvinnan fortfarande har ett galet ideal och massor av förväntningar att efterapa och försöka uppfylla.

Jag säger absolut inte att vi kvinnor är underordade eller förtryckta på det sätt som vi en gång varit. Visst tusan har vi kommit skitångt. Men än finns det saker att uppnå. Och att inte vilja ha alla rättigheter som man förtjänar, känns ju bara dumt.



...Och fortfarande kan jag inte förstå hur man kan HATA något som man borde vara galet tacksam för?



Genusfanan
 Datum: 2011-02-23 Tid: 00:01:00 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [12] Kommentarer
[Genus är ett nyckelbegrepp för att förstå hur ojämställdhet och jämställdhet uppstår. Genus kommer från det engelska ordet gender och betecknar det sociala och kulturella könet. Det innefattar de uppfattningar och föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt i samhället.]


Det blåser visst förbi en liten genusstorm i bloggvärlden igen. Bland annat hos Nilla och Sandra och i ett telefonsamtal med min syster.

Och jag känner faktiskt bara ; suuck. Lika less som ni "motståndare" är på "GenusHitlersarna"- lika less blir jag på att höra argumenten som upprör er och liksom bara blir så fel. Både Nilla och Sandra reagerar över människor som tycker att man ska skämmas över att köpa klänning/docka/städleksaker till sin dotter. Ni reagerar med all rätt! Det är ju inte där fokus ska ligga. Det är ju bara helt fel...

Genus [för mig!] handlar inte om att ta bort nånting. Varesig leksaker/kläder/färger på grund av att de är för typiskt flickiga/pojkiga. Man ska alltså inte behöva skämmas för att man köper en klänning till sin dotter eller en bil till sin son. [De som säger något annat fokuserar på helt fel poäng och säger sig vara genusmedveten, men är det i själva verket inte alls. enligt mig]

Det handlar istället om att kunna erbjuda ALLA leksaker/kläder/färger till sitt barn. Oavsett kön. För att barnet bland annat ska slippa bli placerad i fack med diverse tillhörande förväntningar. Det ska vara jämställt.

Genus handlar om att öppna portarna, ge fler valmöjligher än de som finns idag [och nöts in i våra hjärnor via media, leksakstillverkare osv osv] Våra barn är visst medvetna om att vissa saker "tillhör" det ena könet. Förpackningen talar tydligt till barnet. Likaså tv-reklamen och kompisarna på dagis.

Man ska inte sudda ut könen eller byta plats på dem, men valmöjligheten till "andra sidan" borde väl få finnas där? Överallt annanstans kommer ju nämligen flickan få tillgång till flickfacket och vice versa.

Och det är ju liksom inte bara tingen?! Det är ju en sån pyttedel i ämnet. Genus handlar ju om bemötande av kön. Förväntningar av kön.
Pojkar SKA INTE få komma undan med att sticka upp pennor mellan benen på flickor [för att "pojkar är ju som pojkar är"] medans flickan blir tillsagd för att hon sparkats. [i självförsvar!]

Mamman förklarar hur dagis tänkt: "dom hade inte skällt på pojkarna för dom ansåg att det bara var nyfikenhet och istället bara skällt på min lilla tjej. dom sa att dessa två pojkar ofta bråkar med andra barn så dom e väldigt nyfikna av sig som dom sa,  jag frågade om dom ringt pojkarnas föräldrar då frågade dom varför dom skulle göra det, pojkar e ju som pojkar e som den ena fröken sa... har nog aldrig varit så arg i hela mitt liv. jag har ringt och fått tid för att prata med rektorn imorgon jag hoppas på en bättre reaktion från henne.  min lilla tjej har suttit i soffan och varit hängig och gråtit och säger att hon aldrig mer vill gå till dagis sen vi kom hem.. jag lider så med henne..[...]"

Genus ingår i skolläroplanen för att man ska lära sig att vara medveten kring just denna typ av bemötande av kön.  HUR kan man inte tycka det är viktigt???

___
Jag brukar mest diskutera detta ämne på nätet. Men det känns faktiskt som att jag nog snart skiter i det. Att skriva om det dvs. Det blir så mycket tjafs... Så mycket tjafs och så mycket missförstånd. Kring nånting som egentligen är så jäkla fruktansvärt bra och som jag är övertygad om att alla föräldrar hade instämt med om de bara läst på lite. Och dessa GenusHitlers som ni kallar det, har ju liksom förstört allt. Det känns som att deras naiva argument är det enda som fastnar hos dem som inte vill sätta sig in desto mer och så stannar det där liksom.

Att jag är medveten i min vardag får nog räcka för mig. Att jag vågar säga ifrån och ifrågasätta när jag bemöts med normer i min vardag känns bra för mig. Och när jag kommer till dagis kommer jag be att få höra hur de arbetar kring Genus eftersom det rör mitt barn och jag anser det vara sjukt viktigt. Men nu lägger jag ner Genusbloggfanan. Läs en bok eller nåt. Over and out.



QX
 Datum: 2011-02-20 Tid: 00:33:52 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [1] Kommentarer
Jag blir så jäkla glad i hjärtat av "gaygalan" så jag hittar inte ord. För hur självklart jag än må tycka det är med kärlek i alla former, så är det tyvärr inte så. Än.

Som de nämnde; Homosexualitet är belagt med dödsstraff i 7 länder. Fortfarande!

I Sverige var det olagligt att vara gay fram tills 1944. Sjukdomsdiagnostiserat och behandlat på mentalsjukhus fram till 1979. Först 2009 blev det lagligt för samkönade att gifta sig. här. hos oss i Sverige.

Visst har vi kommit en jäkligt bra bit på väg i vårt land när det gäller HBT- rättigheter. Men än tycker jag "fjoll"-menataliteten sitter allt för djupt. Kanske är det en generationsfråga som förhoppningsvis dör ut tills våra barn vuxit upp. Realistiskt tror jag tyvärr inte det är så enkelt. Precis som Genus så är det attityd och små små ordval som fortfarande spinner på det konservativa kugghjulet. Så länge "flata/bög/fjolla" är skällsord kommer vi ingenvart. Även om vi säger att all kärlek ska vara tillåten, men väldigt lättsamt tar dessa ord i mun på ett nedvärderande sätt står vi helt bloody still.

Jag har på fullaste allvar svårt att förstå vad det är som gör att man kan ha emot/ogilla/känna sig obekväm kring någon som antingen uttalat eller outtalat visat sig vara homosexuell. Vad är det som sticker i ögonen hos dessa människor? Blir de avundsjuka på deras mod? Att de vågar stå upp för sig själva trots all påtryckning och ögonscanning? Är det att de [vissa] sticker ut? Vågar ta plats? Kanske t.o.m visa och öppet står för sin läggning?

Argument som att det skulle vara onaturligt behöver vi bara titta på djurlivet för att inse att det i allra högsta grad är väldigt naturligt, Att det står som synd i bibeln kan vi också lika snabbt avfärda. Ska vi plötsligt börja följa bibeln kan jag inte peka ut en enda människa som inte syndat. Dessutom bör vi isf också aga våra barn och endast ha samlag för fortplantning. Behöver jag fortsätta...?

I mitt hem där jag växte upp fanns det en del homosexuella vuxna.
Bland mammas vänner smalt dessa in med de straighta utan desto mer anmärkning. För varför skulle man? Anmärka alltså? Det är ingen skillnad. Det finns ingen skillnad. En av mammas bästa vänner hette Henrik och var en stabil punkt för mig och en vuxen att prata med utöver mina föräldrar. Det var inte förän jag var 14 år som jag av en slump fick reda på att han råkade vara homosexuell. [Visst, jag ska inte ljuga och säga att jag inte blev lite chockad för i smyg var jag nog lite kär i honom. haha] Men det var inget mer med det. Det var absolut inte så att de döljt det på något sätt. Det var bara ingen skillnad.
Varför poängtera hans sexuella läggning när man inte gör det på någon annan?

Och precis så lätt tycker jag att det är. Och borde vara för alla. Heternonormen idag förutsätter att vi alla är heterosexuella tills vi lite försynt får stoppa dem och tvingas rätta, om så inte är fallet. Gynekologen frågar kvinnan om hennes senaste samlag och erbjuder p-piller utav bara farten, När en man berättar att han är gift bildar vi oss genast en bild av hur hans fru och ev. familj ser ut, 98% av alla barnböcker visar hur en mamma och en pappa tycker om varandra och skaffar familj osv osv osv osv.  Vi måste börja inkludera stjärnfamiljen i vårt tänk och vardag om normen kring en kärnfamilj nånsin skall kunnas ruckas på. Vi är alla olika. Och alla lika. Det borde inte vara mer än det...

I USA sveper just nu en fruktansvärd sorgsen epedemi över landet: Ökade rapporterade fall av självmord av homosexuella tonåringar. Skriv på, stöd och sprid ordet du också. ItGetsBetter


Två böcker som jag stolt & självklart ställt i knoddens bokhylla för att hon tidigt ska få se att det finns andra former av familjer än bara Barbamamma & Barbapappa, Prinsen & Prinsessan.

Från Sagolikt Bokförlag.



Och Genus är bara bullshit, eller hur var det?
 Datum: 2011-02-18 Tid: 23:49:13 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [8] Kommentarer
http://www.familjeliv.se/Forum-4-362/m57317671-2.html

Jag får ont i magen.



Hemlös
 Datum: 2011-01-25 Tid: 22:51:12 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [6] Kommentarer


Precis sett första avsnittet av "Den hemlige Miljonären" på femman. Har du missat den så kolla på play.

Det finns få saker som gör mig så berörd som hemlöshet. Visst fan skär det i hjärtat när man ser bilder från krig, misshandel och visst tusan blir jag illamående av att se absurd baby-yoga... Men hemlösheten känns så nära på något sätt. Det är något som kan drabba vem som helst. När som helst. Det är bemötandet och behandlingen från samhället och den vanlige Svensson som gör mig så upprörd.

Vi ignorerar dem. Vi blundar för det som gör ont för att vi inte vet hur vi ska bemöta det eller hur vi kan hjälpa. Kanske blir vi rädda. "Ser jag det inte så finns det inte" och så fortsätter mentaliteten. Tillslut blir det sanning.

Precis som avsnittet visar, så finns det så mycket historia bakom varje människa. För ja, människor är ju precis vad de är. Det känns som att man nästan glömmer bort det. Det är lite "Viochdem"-tänk.
Jag minns hur jag en gång såg en Dokumentär om "Pia" med orange hår som på Svt berättade sin historia och sitt öde för en massa herrans år sedan- Jag grät ögonen ur mig. När jag sedan stötte på henne av en tillfällighet när jag var i Stockholm kunde jag inte låta bli att gå fram och säga hej. "Åh jag blir så glad av alla människor!" utbrast hon. "Sedan jag var med i dokumentären vågar folk komma fram på ett helt annat sätt och bara prata."

Kanske måste man våga? Våga se och våga hjälpa? Men det är svårt. Jag gör inte heller mycket. Jag köper SituationSTHLM när jag är i huvudstaden och Aluma i Malmö och jag skänker en slant till Stadsmissionen ibland. Jag har till och med fällt tårar bara av tanken på de hemlösa på julaftonskväll -men där tar det stopp.
Hur hjälper man? Hur sträcker man ut en hand?

http://4.bp.blogspot.com/_AVj4EDYDaDA/SuQ9NjVznII/AAAAAAAABvU/SqohkZNFsJM/s400/heml%C3%B6s.jpg
Boktips: "Hemlös med egna ord"
Längesedan jag läste den men minns att jag inte kunde lägga den ifrån mig.



Svarar på en kommentar innan jag lämnar ämnet för denna gång;
 Datum: 2011-01-17 Tid: 12:32:50 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [5] Kommentarer
Sara säger: "...ett tips till dig är att läsa en kurs i genus på något universitet/högskola och vidga dina vyer lite och få lite mer kött på benen, du känns (no offense) inte riktigt helt insatt du heller...men en bra bit på väg kanske!!

Du har många bra aspekter som du behandlar men genus ÄR inte bara en BARN fråga, utan något som genomsyrar hela samhället,...Vuxna behandlas också olika beroende på kön, och det är ju vi vuxna som lär hur barnen "ska" vara. Samhället är sjukt och det är konstigt att man ens ska behöva lägga ernergi på att behöva diskutera sådana frågor som jämställdhet mellan kön och liknande...
"


SJÄLVKLART vet jag att det inte bara handlar om barn. Det är därför jag skrev; "Genus handlar om att släppa på våra förväntningar kring [barn och] kön." Genus handlar ju om kön. Och vilken roll och makt könet har. På många olika plan. "Varför tjänar fortfarande män mer än kvinnor?" är väl minst sagt genusvetenskap. Att jag främst skriver om genus och barn är ju för att jag driver en mammablogg och majoriteten av mina läsare är just småbarnsföräldrar.

Jag insér att Genus och feminism går hand i hand. Och att det används och behövs i forskning ,inte bara inom skolväsendet utan även i och kring sjukvård, arbetsvillkor och i rättsamhället. Genus är bra mycket mer än bara barn [och kläder/färger] - Det genomsyrar hela vårt samhälle.

Jag är absolut inget proffs, det har jag heller aldrig sagt. Men jag är medveten. Jag reagerar och agerar och lär (och VILL lära) mer och mer.

Sedan jag skrev mitt första inlägg om detta på bloggen för ett år sedan har jag lärt mig betydligt mycket mer. Och jag förstår också att det finns minst lika mycket mer att lära, men det jag vet och själv ansér- tycker jag att jag har lika rätt att skriva om som vad annat som helst. Jag lär ju genom att skriva! Och få respons! :D Jag hade mer än gärna läst en kurs i detta - Jag hade till och med gärna arbetat med något yrke som berör genus, HBT-rättigheter eller något annar amne som jag brinner för. Over and out. ♥



Nej!
 Datum: 2011-01-16 Tid: 23:05:35 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [16] Kommentarer
Det sitter inte i färgerna! [Eller kläderna överhuvudtaget]

Det känns [no offense] som att de som inte är insatta i Genus fokuserar alldeles för mycket på färgerna blått och rosa. Det är inte där skon klämmer! Det är inte färgerna det är fel på. Blå är en färg som vilken annan och rosa likaså. Men då ska de också vara lika tillgängliga och lika okej som alla de andra färgerna. Och på vilket barn som helst!

Men om vi nu ska prata kläder så är ni många som skriver att man som förälder till en flicka lika gärna kan handla på pojkavdelningen och vice versa. Varför ska det då finnas en pojk- och en flickavdelning? Det är ju där poängen ska ligga. Barn är barn. Oavsett kön. Varför lägga stämpeln och förväntningarna så tidigt? [Och jag vill inte höra något om dam- och herravdelningen. Vi är vuxna människor som ansvarar för oss själva. Det är en helt annan femma.]
Könsstereotyperna som finns idag begränsar. Pojkar blir riktade till att leka, klä sig och bete sig på ett specifikt sätt och flickor på ett annat. Normerna finns inte bara i reklam och media eller på galgen i affärerna. Normerna finns i våra garderober, i barnboks- och dvdhyllan, på lekplatsen...

Genus handlar inte om att samla "duktighets-poäng" genom att klä min dotter i spindelmannen eller "skämmas" för att jag låter henne bära klänning. Det är så jäkla enkelspårigt. Jag tänker inte tvinga min ev. framtida son till klänning men jag tänker heller inte begränsa honom för att de "tillhör flickorna".

Genus handlar om att släppa på våra förväntningar kring [barn och] kön. Vidga våra vyer och presentera hela regnbågens färger och möjligheter. Upplösa könskoderna och tillåta fler möjligheter.

Det går inte att sticka under stolen med att vi bemöter barn annorlunda beroende på deras kön. Den som säger något annat, den ljuger. Man kan ha det i åtanke och försöka att neutralisera sitt prat och bemötande -Men vi är så skadade av våran historia och omvärld att det går av bara farten.

Genus är inget blajblaj som håriga feminister brölar om på gator och torg. Det ingår i läroplanen, det kursas om på skolor och dagis ideligen. Varför? För att det behövs. För att det är viktigt. För att det rör oss, våra barn och morgondagen.


En reklamsida i Föräldrar & Barn, December.

Fifi fnissar, pular i blomsterträdgården och sjunger vaggvisa för sin lilla nalle.
Rorri racerbil letar skatter, kör fort och tankas på depåstoppet.
Färgerna behöver jag inte ens nämna va? Eller vilket barn som leker med leksakerna?

Menar ni, som säger "emot" Genus -att ni inte ser könskoderna? Och tror ni på allvar att det inte får någon effekt?



"Till flickorna och till pojkarna..."
 Datum: 2011-01-16 Tid: 11:47:00 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [19] Kommentarer
Igår på Barnklädes-partyt reagerade jag [konstigt va?] över hur indelade kläderna var. Och hur obvious säljaren lade fram plaggen. "Till flickorna finns detta i rosa där ogon-loggan har fransar och till pojkarna finns det i dessa färgerna med lite tuffare ögon" Eeeeeh?! Vadfan liksom?

Men jag sa inget. Det känns som att alla vet vad jag tänker [tror många av mammorna läser min blogg] och det kändes som att måga även väntade på en kommentar från mig. Därför höll jag tyst. Jag vill inte vara nån Genus-kärring. Ingen verkade heller reagera tills en av tjejerna utbrast;
-Alltså finns bara ögonen med fransar i rosa?
-Eh ja... Det är ju lite trist.
-Ja, såvitt jag vet så har väl även pojkar fransar, sa jag då. Sen höll jag tyst. Jag tycker det borde vara så självklart. Men det är det ju inte.

Som bonus när man beställde fick man också välja en servis. Den fanns i rosa "till flickorna" och i blått "till pojkarna". Säljaren bad oss till och med att skriva om vi ville ha flick- eller pojkset:et. [Jag valde iofs det rosa, men endast för att jag inte tyckte det blå var så snyggt]

Men vad faaan? Varför äär det såhär? Fortfarande? Varför ska vi begränsa våra barn så? Varför måste vi använda uttryck som "Till flickorna och till pojkarna?" De är ju barn for gods sake! Barn. Inte kön. Vad spelar det för roll vad de har för kläder eller färger? Låt de få vara barn. Och slippa alla förväntningar och normer som ändock kommer så småning om. Bespara dem alla borde:n. Snälla.

 Mössa rosa  Mössa turkos
Prutt.



Diskutera mera
 Datum: 2010-12-27 Tid: 19:59:02 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [9] Kommentarer
Ibland [läs ofta] kommer jag och karln in i djupa diskussioner. Oftast börjar det med att jag ställer en fråga eller läser ett första utkast i ett "åsiktsinlägg" på bloggen. Han är sådan att han väldigt gärna vill tycka tvärtom mig "bara för att". Ibland vet jag att han håller med mig, eller inser att han faktiskt tycker likadant, men ändå måste han fortsätta diskutera för sakens skull.

Men det är nyttigt att diskutera. Man övar ens argument och finslipar ens diskussionsteknik. Men ibland skräms jag också lite av tanken att vi faktiskt är så olika.

Jag vet att jag har en del åsikter som skiljer sig från normen. Jag vet också att jag kan vara rätt besvärlig. Jag är inte gärna den som sitter tyst om jag tycker någonting. [och det är också ofta jag som får ta skiten för mångas åsikter bakom mig]

-Är jag jobbig? frågar jag karln...
-"Jag heter "-----" [säger mitt namn och pratar med ljus röst] och jag tänker då inte gå på trottoaren bara för att alla andra gör det och för att någon bestämt att det ska vara en trottoar just där. Där är det enkelriktat- Där ska jag springa åt fel håll!"
-Haha allvarligt?! Näää...
-Jo lite så är du ibland. Ibland vill du bara tycka si för att alla andra tycker så.
...Och kanske har han en poäng. Ibland är det nog faktiskt så. Men den själva handlingen i sig tycker jag är viktig för den ifrågasätter. Och den lämnar plats för eftertanke och självgranskning. Ibland behövs det.

Ja, vi är olika jag och karln. Ibland märks det tydligt att han är 9 år [och nästan en generation] äldre än mig då han ibland kan vara rätt så konstruktiv och en "såärdetbara":re och jag tvärtemot.

Men när det väl kommer till kritan
tror jag faktiskt att våra åsikter och uppfostringstankar kommer prägla knodden på ett positivt sätt. Vi kommer lära oss att kompromissa och att lyssna. Och om inte annat kommer hon få det bästa ur två världar och själv kunna ta ställning.


Två vägar möts...



...men nog fan är man en produkt av sin tid
 Datum: 2010-11-25 Tid: 11:14:14 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [4] Kommentarer
Knodden äger puffrushklänningar. Som hon inte fått, utan som jag faktiskt köpt. Som till dopmiddagen, till exempel.
Jag kommer på mig själv tycka knodden är "söt" när hon bär klänning. Och när det är dags för fest så klär jag henne gärna i något typiskt "flickigt" för att hon ska vara just "fin".

Det e skitsvårt det där. Men samtidigt inte så jäkla noga... Så länge man har rätt tankesätt och provocerar sia egna (och kanske t.om andras] invanda tankar genom att våga ifrågasätta och inte ta förgivet, tycker jag man kommer riktigt långt.

...och ja. Jag skulle inte tveka och klä en eventuell framtida son, i klänning. Inget rosa tylltyll här heller, men nåt sånt här kanske: Utan tvekan.

Fan skitsnygg ju. Får nog klicka hem en sån till knodden;) 249.- babyshop.se



Åh nu kör hon det där jävla genussnacket igen...
 Datum: 2010-11-24 Tid: 20:58:56 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [12] Kommentarer
Jag har ju pratat en del om Genus när jag var på smällen. Bland annat Här.
Men mitt tankesätt har förändras sen dess. [och det är bra. Man måste vara öppen för nya synpunkter och åsikter] Jag tycker dock fortfarande det är en skitviktig grej. Och jag måste säga att jag ofta blir ledsen i ögat när jag trillar över mammablogg efter mammablogg som fastnat i heteronormen och rosaflick-pojkeblått-fällan utan desto mer eftertanke. Varför??? tänker jag bara?

Genus är så mycket.

För mig handlar det om att kunna ge knodden 100 möjligheter istället för två. Det handlar om att hon ska få tillgång till hela regnbågens färger utan att någon dömer henne eller ser henne som ett kön. Vad barn har för kön är väl helt ovidkommande? De är barn. Låt de få vara barn och leka med vad de vill och klä dem i vad som är bekvämt och lekvänligt.

http://www.umo.se/Global/Jag/genus.gif

Däremot så sa jag när jag var gravid att jag nog inte kommer köpa något rosa till knodden. Det har jag gjort. Inte mycket, men det har hänt. Och återigen så handlar det om att inte beröva henne något- Jag vill ge henne möjlighet och tillgång till alla plagg. alla färger. och alla leksaker. [Nästan. vissa plagg är helt enkelt inte praktiska eller korrekta på något sätt. och vissa leksaker påvisar ideal som jag aldrig kommer påtvinga knodden.]

Men lär ungen självkänsla
att känna sig trygg och stolt i vad än hon/han har på sig. Kommer någon rackarunge som påstår att knodden inte kan ha ett visst plagg/leksak för att det är en "pojkgrej" -Lär henne självkänsla nog att säga :"Det är det inte alls. Jag använder ju den/det. Och jag tycker minsann om den/det!" Kläder och leksaker ska inte tillhöra kön. Vad än tillverkaren vill påstå eller antyda på förpackning eller avdelning. Och flickor ska inte behöva klä sig i kjol/klänning/rosa för att få höra att de är "fiina". Bekräfta ungarna ändå. Finhet eller tuffhet sitter inte i kläderna.

Genus är så mycket.
För mig handlar det också om bemötande. Om att bemöta knodden på samma sätt som jag bemöter en pojkknodd. Det ska inte spela någon roll om det är en flicka eller pojke som klär sig i rosa, grönt, blått, eller svart. Känner sig barnet fint i något så ska barnet också få bli bekräftad och få höra att denne är fin. Oavsett kläder. Inte "tuff" eller "cool" för att det är en pojke. Och inte "söööt" eller "fiiin" för att det är en flicka. Det handlar om små små ordval, det handlar om bemötande, språk och attityd.
Pojkar ska inte få komma undan med "Kärlek börjar alltid med bråk"-attityden. Det är inte okej att slåss. Det är inte okej att dra flickorna i håret för att man "inte kan" visa att man är kär genom kramar eller ömhet. Det är inte okej att tafsa på tjejer och få bekräftelse genom fniss och "höhö:ns" av kompisarna. [Självklart inte okej för flickor heller att slåss. Men ofta händer det att pojkar "kommer undan" med det i högre grad än flickorna, just för att "de är ju pojkar".]


När det gäller leksaker kommer jag ge knodden det mesta. Även där sa jag innan att jag nog inte kommer köpa Barbie till henne. Det kan faktiskt hända att jag gör. [Men jag vägrar i sten dessa äckliga bratz-dockor!] Inte för att jag stödjer Barbie som ideal- utan för att det är i princip den enda "vuxendockan" som finns på marknaden. Och ungen måste ju få leka med dockor som föreställer vuxna, lika mycket som hon får leka med dockor som föreställer barn. Däremot tror jag fortfarande att de mer neutrala dockorna triggar igång fantasin mer-än de som redan på förpackningen visar "hur de ska lekas med".

one

För er som också tycker det är intressant med genus och tycker att barn ska få vara barn;

Kolla in den bästa boken "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2"


Hur tänker ni kring könsroller, klädkoder, heteronormen och bemötandet av barn?




Homosexualitet är ju en styggelse, det vet vi ju alla;)
 Datum: 2010-10-24 Tid: 12:52:54 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [10] Kommentarer
Alla som läst min blogg ett tag, och som också känner mig IRL vet att jag är en sann förespråkare för HBT-rättigheter. Det finns inget som gör mig mer upprörd än homofobi och andra inskränkta åsikter. Därför kan jag nu inte låta bli att skratta åt nedan brev. Måste ju självklart lägga ut den till er också;) Haha. Klockrent!


Laura Schlessingen är en känd radiopratare i USA som ger råd till personer
som ringer in till programmet. För en kort tid sedan svarade hon en av de
som ringde, med en hänvisning till 3:e moseboken 18:22, att homosexualitet är
en styggelse som inte under några omständigheter kan accepteras.

Nedan följer en översättning av ett öppet brev till dr. Laura skrivet av en
amerikansk medborgare vars namn är okänt.

Kära dr. Laura! Tack för att du gör så mycket för att lära upp folk vad
gäller guds bud. Jag har själv lärt mycket av dig och försöker dela med mig
av dessa kunskaper till så många jag kan. Om någon till exempel försöker
försvara homosexualitet så påminner jag dem bara om 3:e moseboken 18:22 där
det klart och tydligt står att homosexualitet är en styggelse så är den
saken färdigdiskuterad. Men nu måste jag erkänna att jag behöver några råd
kring hur jag ska följa några andra av guds bud.

1. Varje gång jag bränner en oxe som offer vet jag att detta ger en doft som

behagar herren (3:e moseboken 1:9). Problemet är att grannarna klagar.

2. Jag önskar sälja min dotter som slav (2:a moseboken 21:7). Med dagens

prisnivå, vad anser du vara ett skäligt pris?

3. I 3:e Mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både

manliga och kvinnliga slavar så länge de är köpta från ett grannland. En vän
till mig hävdar att detta bara gäller mexikaner och inte kanadensare. Här
behöver jag hjälp. Får jag äga kanadensare?

4. Jag har en granne som insisterar på att han ska arbeta på sabbaten. 2:a

moseboken 35:2 är helt på det klara med att han måste dräpas. Är jag
moraliskt ansvarig för att göra detta själv?

5. En av mina vänner menar att även om det är en styggelse att äta skaldjur

(3:e moseboken 11:10), så är homosexualitet värre. Jag håller inte med. Vem
av oss har rätt?

6. I 3:e moseboken 21:20 står det i klartext att jag inte får närma mig guds

altare om jag ser dåligt. Jag måste erkänna att jag lider av viss närsynthet
och använder glasögon. Måste synen vara helt perfekt eller kan vi acceptera
ett viss svängrum i denna fråga?

7. De flesta av mina bekanta går till frisören. De klipper håret på sidorna

och rakar skägget i kanterna. Detta är tydligen en synd enligt 3:e moseboken
19:27. Hur bör de straffas?

8. Jag har läst i 3:e moseboken 11:7-8 att jag inte ska röra vid några

rester av en död gris eftersom det gör mig oren. Kan jag fortsätta spela
amerikansk fotboll om jag använder handskar?

9. Min morbror har en gård. Han syndar mot 3:e moseboken 19:19 eftersom han

planterar olika grödor på samma jord. Hans fru är inte mycket bättre
eftersom hon går klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmateriel,
(vanligen en blandning av bomull och polyester). Han har också den fula
ovanan att svära mycket. Är det verkligen helt nödvändigt att vi samlar HELA
byn bara för att stena dem (3:e moseboken 24:10-16)? Är det inte lika lätt
att bränna dem till döds på ett familjebål som vi brukar göra med människor
som ligger med sina släktingar (3:e moseboken 20:14)? Jag vet att du gått på
djupet med denna typ av problemställningar. Så jag är helt säker på att du
kan hjälpa mig. Tack för att du ständigt påminner oss om att guds ord är
evigt och oföränderligt.

Med vänliga hälsningar från en trofast lärjunge och tillbedjande fan.



RosaBlå Regnbåge
 Datum: 2010-10-21 Tid: 09:27:35 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [11] Kommentarer
Igår var jag förresten på läkarkontroll med lillan på BVC. Hon gick igenom besiktningen utan anmärkningar;) Men jag störde mig på på en sak...

När läkaren kom in i rummet satt Knoddis i sin bilstol och jag höll på att ta av henne sin kofta. [vit btw]
-Jaha vad har vi för en guldklimp här då? säger läkaren och sätter sig bredvid. Det uppenbarar sig något rosa där under koftan så då har vi ju i alla fall konstaterat könet.
-Har vi? frågar jag snabbt tillbaka. Vilket kön då?
-Eeeh... Ja i regel är det ju flickor som brukar ha rosa, men nu ser jag ju att hon har mörkblå strumpbyxor på sig också så...
-???!?!! Ja, detta är min dotter, men jag hade kunnat ha dessa kläder utan problem om det var min son också,
säger jag lite buttert.

Jag kunde inte vara tyst. Tycker det är så synd alla dessa normer och färgkoder. Jag pratade mycket om genus när jag var gravid, men insåg rätt snabbt att det inte rör sig om förbud utan om fler möjligheter. Jag tänker inte förbjuda färgen rosa till min dotter, lika lite som jag hade förbjudit den till min son. Men jag tänker inte enbart ge henne den skira färgernas palett, som tyvärr många gör. "Ge ditt barn 100 möjligheter, istället för 2" Jag tycker hon ska kunna ha tillgång hela regnbågens färger. Utan att någon tar för givet att hon är en flicka. eller pojke.


Knoddis outfit igår.



En alldeles för farlig slev rör nu om i vår gryta
 Datum: 2010-09-21 Tid: 22:28:40 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [12] Kommentarer
Jag har faktiskt väldigt svårt att släppa valet som varit och resultatet som blev...
Ett främlingsfientligt [jag törs t.o.m säga rasistiskt] parti har tagit sig in i Sveriges riksdag och har härmed makt över mig, dig och våra familjer...

Sällan eller aldrig har jag blivit så upprörd över någon politisk händelse som detta. Faktiskt så har jag knappt brytt mig om politik över huvud taget innan. [Även om jag självklart har åsikter så har jag inte sorterat och placerat dem efter politiska partier och valprogram. Men bör dock nämnas att jag självklart gick och röstade även förra valet]

SverigeDemokraterna har dock fört med sig en positiv sak; Och det är att jag börjat bry mig. Mina politiska ögon har öppnats och för första gången i mitt liv känner jag mig vaken. Nu är det dags för alla att inte bara se vad som sker och bilda sig en åsikt, utan börja diskutera, skrika ut och sprida sin kunskap för att eliminera all denna okunskap som verkar råda för att något sånt här kan få ske.

Enda anledningen till att SD fått så många röster beror på att de berör en fråga som de andra partierna blundar för. En fråga som är viktig i mångas ögon och uppenbarligen behövs lyftas upp. Att vår sittande regering och oppositionen inte vågat prata om invandringspolitiken gör att de som tycker denna fråga är viktig helt enkelt lägger sin röst på den som vågar snacka om det.

Den idiotiska kontentan blir dock då att man röstar in ett helt paket av idioti och rasism. Ett paket som förfinats och cencurerats till största möjliga mån inför valet för att verka så oskyldigt som möjligt och därför också lyckats locka till sig veliga väljare.
Väljarna som motiverar sitt val med yttranden som "Det behövs röras om i grytan lite..." verkar inte förstå vad denna slev kan göra...

Skrapar man en milimeter under den förfinade ytan hittar man deras riktiga åsikter och deras verkliga fientliga viljor. Dessa människor marscherade gator och torg med höjda händer och heilade för bara drygt tio år sedan! Dessa människor särar fortfarande på oss och våra värden. Homosexuellas rättigheter ska begränsas, kvinnors aborträtt ska försämras och folk som i deras ögon inte är svenska- ska ut ur vårt land.
Dessa människor som för bara ett decennium sedan öppet hyllade Hitler- sitter nu med 20 mandat i vår riksdag och har inflytande över oss.

Detta är inte bara skrämmande... Det är livsfarligt. Och att vifta bort det genom att säga att det kanske bara rör sig om fyra år -är minst lika farligt. Mycket kan hända under fyra år. Jag tycker inte vi ska ge dem det. Vi måste göra något nu.

Hade SD suttit vid makten för femtio år sedan när min biologiska morfar från Dominikanska republiken befann sig i Sverige hade kanske varken min mamma, min syster, jag, eller knoddsi fått finnas till idag...


Vi gillar olika!



:(
 Datum: 2010-09-19 Tid: 21:52:13 Kategori:Genus & Jämställdhet Direktlänk Kommentarer: [2] Kommentarer
Vi myser framför valvakan men jag ryser av resultatet som verkar komma... Det verkar som om hela Skåne Sverige har röstat på SD!?

Det gör mig ledsen i hjärtat var vi är på väg...




Tidigare inlägg


Diana.
Stärkt i mim mammaroll tar jag nu på mig rollen som singel mamma och bloggar om de prövningar och glädjeämnen livet ger mig. I övrigt om träning, humor och min underbara knodd.
Välkommen in.


bloglovin