Barnens bästa är för mig ATT skola in
 Datum: 2012-06-19 Tid: 12:28:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [8] Kommentarer
LD skriver om "Barnens bästa" och syftar då just på diskussionen kring att lämna sina barn i tidig ålder på förskolan.

Jag kan ärligt säga att jag inte riktigt förstår hela den hetsen. Var är det farliga? Vad är det som skulle vara så negativt med att en ettåring börjar förskolan? Får komma ut, möta andra barn, lära sig att dela med sig, lyssna till andra vuxna, visa hänsyn och respekt- i tidig ålder? Var ligger det farliga i detta?

Knodden började förskolan i ganska precis ettårsåldern. Och även jag fick (då till min förvåning) motta en del kommentarer om att det var (för?) tidigt. Jag kände snarare att det verkligen var dags. Jag började få svårt att ge knodden den stimulans jag misstänkte att hon behövde och jag behövde återgå till någon slags normalitet och socialt liv som inte bara bestod av bajsblöjsprat. (i all ära)

Är det fel att se till sig själv i ett sånt läge? Nej det tycker jag verkligen inte. En nöjd och glad mamma får också mer energi till att stimulera och glädja sitt barn. Om man dessutom kan få hjälp med just stimulansen på dagtid innebär detta bara för mig att jag får desto mer kvalitativ tid med mitt barn. Summan av kardemumman: En relativt lycklig familj.

Jag har däremot valt att inte arbeta fulltid än. Jag jobbar 75% de veckor jag har knodden och har jobbat deltid ända sedan hon skolades in. För mig något som har varit värt. Helt enkelt. Att få liite extra tid med varandra för att ta tillvara på dagen men ändå känna att hon får det hon behöver från förskolan. Som dessutom inkluderar så jäkla mycket lärande! Herregud, knodden är väldigt tidig i sin utvekling både vad gäller talet, motoriken och färdigheter. Mycket såklart tack vare mig och pappan men till stor del är det ju också förskolans förtjänst. Jag har bara gott att säga om förskolan. Och just vår förskola in p.

Så till er som får dåligt samvete för att ni skulle skola in "för" tidigt ; Dont. Det är inte så jäkla farligt. Ta det med ro och se hellre till fördelarna.


Att avstå cirkus
 Datum: 2012-05-30 Tid: 17:50:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [10] Kommentarer



I veckan fick jag hem reklam för Cirkus Scott som tydligen har något samarbete med Bamse. Min första tanke var; Åh så roligt det hade varit för knodden. För det hade det säkert. Jag är övertygad om att hon hade tyckt det varit roligt att se clowner och djur hoppa omkring. Men på allvar? Elefanter? Kameler? I ett tält? som gör onaturliga saker och blir transporterade hela sitt liv i små burar och tränade och tyglade från födseln. Ett stort fett nej tack över det.

Det börjar trilla in lite Cirkus-upplevelser på bloggar omkring och jag blir ärligt talat lite illa till mods. Visst är det säkert underhållande för barnen en timme. Men jag tycker att man bör tänka längre kring hurvida det är värt det eller ej. Vill man stödja en industri som tar djuren från deras naturliga miljö och inte ens försöker återskapa den utan helt enkelt fostrar och tyglar dem till cikusartister? Vill man visa sina barn att det är okej?

Nej. Jag kan tänka mig att gå på en cirkus som inte har djur från Afrika/Asien. Tills dess får knodden faktiskt vara utan. Och handen på hjärtat så tror jag inte att det kommer skada henne desto mer.




Jag och knodden skall vara med i Vi Föräldrar!
 Datum: 2012-05-29 Tid: 15:14:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [9] Kommentarer
Nu kan jag äntligen berätta om vad jag en gång för längesedan nämnde som ett roligt mail i inkorgen; Jag och knodden ska vara med i tidningen Vi Föräldrar. :)

Ett väldigt ärofyllt uppdrag, måste jag säga där jag redan blivit intervjuad. En fotograf kommer på Torsdag och skall fotografera oss. Vad artikeln kommer handla om vill jag dock inte än avslöja utan det får ni se i tidningen när den kommer i sommar.

Det enda jag vill berätta och poängtera är att det berör ett ämne som jag personligen tycker är superviktigt och saknade information om själv när jag var gravid. Därför tycker jag [och x-karln] att det är värt att publicera både knoddens namn och ansikte. Jag funderade länge kring detta då hela anonymiteten kring henne på bloggen egentligen "fallerar", men kom fram till att det faktiskt är värt det. Och jag tror även att knodden själv när hon blir äldre kommer att uppskatta detta som en rolig sak. 

Jag kommer dock fortsätta hålla hennes ansikte något så när diskret på bloggen och jag kommer fortsätta kalla henne "knodden". Därför att jag fortfarande tror att en masspublicering inte för så jättemycket gott med sig.


Kalla mig dubbelmoralisk eller tvetydig. Men det känns bra för oss. Och det är huvudsaken. Alla gör som en själv vill.

Och det här ska bli så jäkla kuul! Vad ska vi ha på oss?:D


Sommar!
 Datum: 2012-05-21 Tid: 11:19:45 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [11] Kommentarer
Älskade älskade sol och värme: Välkommen.

Nu står jag inför sommarplaneringar. Vad ska man hitta på med knodden i sommar? Att åka utomlands känns lite overkill. Hon är ju nöjd i lekparken liksom. Men något vill man ju ändå göra. Att skapa minnen är ju bland det finaste som finns.

Vi skall åka upp till moffa i norr en vecka i alla fall, men sen... Skånes djurpark kanske? Legoland? Ta med tältet till Öland?




Förra året i Tylösand.




Återigen tvivlar jag
 Datum: 2012-05-14 Tid: 21:52:02 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [2] Kommentarer
över mitt val att blogga. Om mitt föräldraskap, om mitt liv och om knodden. Återigen slås jag av tankarna kring vilka effekter detta faktiskt kommer ha för min älskade dotter när hon blir äldre.

Aftonbladets artikel
idag får mig att stanna upp än en gång.

Jag tycker mig ha hittat en bra kompromiss. Knodden går under namnet knodden och har alltid gjort, jag visar aldrig helbilder på hennes ansikte och jag är försiktig med vad jag berättar om hennes personlighet. Ändå räds jag för att viss information kommer för henne vara känsligt, som jag idag kanske missar och ser som banalt.

Jag försöker motivera mitt val med att detta inte är hennes val. Det är mitt. Bloggen ska handla om mig som mamma och inte om henne som dotter. Ändå insér jag att jag är väldigt personlig i uppgifterna kring mitt liv som kanske kan komma att bli problematiskt i hennes framtid.

Jag vet inte. Jag är så kluven. Yet again.


Bloppis - för mamma
 Datum: 2012-05-14 Tid: 10:06:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [2] Kommentarer
Tänkte att jag testar slänga ut lite saker som inte används här på bloggen innan jag kikar vidare. Kommer även lägga ut lite urvuxna knoddkläder om intresset finns?;


Nya nelly Nigaaria blå stl 41. 180.- Ses här i vitt.


Nya nelly Nixie svart stl 41 [dock jättesmå. Mer som 39/40]. 180.- Ses här i beige.


Ny klänning av märket Jane Blush också från Nelly stl M. 80.-


Lila väska från NYPD. Använd en gång. Kedjerem. 80.- [upptäckte två skrapningar i skinnet stora som knappnålshuvud]

Frakt tillkommer om det ska skickas. Maila mig vid intresse; anouk.blogg@gmail.com



Att aldrig skambelägga eller sucka åt en olycka
 Datum: 2012-05-09 Tid: 11:32:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [6] Kommentarer
Något jag är väldigt tydlig och noga med i min uppfostran av knodden är att aldrig skambelägga eller sucka åt henne. Och då speciellt när det handlar om en olycka. Om  en handling från henne inte var avsiktligt så tänker jag aldrig låta henne känna ånger eller att hon ställer till med besvär. Oavsett om det handlar om att tappa/måla utanför/spilla/trilla/he sönder osv osv.

Det här är något som satt spår hos mig från delar av min egen barndom och jag vill minnas att jag tillslut i nervositet för att inte "klanta till det" gjorde precis det. Om och om igen. Idag har jag accepterat att jag e klumpDiana och kan ta det med en gnutta självironi. Men när jag var yngre var det väldigt jobbigt att det ofta förväntades av mig att jag skulle just snubbla eller spilla eller krascha något.

Jag vill aldrig att knodden ska känna skuld eller skam. Oavsett. Men jag är väldigt noga med att hålla eventuella shitvadjobbigtdethärbliratttorkaupp-suckar för mig själv och ersätta dem med "Ojdå. Det gör ingenting. Det går att torka". För så är det ju. En olycka är alltid en olycka i mina ögon.

Det här är egentligen en liten bagatell som säkert många tar som självklar, men eftersom jag själv fått uppleva motsatsen vet jag just hur viktigt det är att tänka på detta. För det sätter spår. Den lilla ansträngningen från min sida hoppas och tror jag kommer leda till att knodden får större självförtroende och svårare för andra att sätta sig på henne- Och detta blir för mig är en väldigt enkel ekvation= så jäkla enkelt och värt.


Haha den där ljuvliga lull-ovetskapen
 Datum: 2012-05-08 Tid: 09:58:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [8] Kommentarer
Var inne på Gynnings blogg och kikade och kunde inte hjälpa att småle när jag ser hennes fina bilder på förberedelserna för ankomsten av deras nya familjemedlem;


aaaaaw....

Vänta du bara Gynning. Inom några dagar efter ankomst kommer din fina filt vara nerkräkt och bajsskadad, paraplyt undangömt pga vassa piggar [Varför sätter man ens ett paraply på skötbordet?] och de vikta små handdukarna lutbytta mot våtservetter och kökshanddukar.

Men jag blaimar henne inte; Jag levde i precis samma lull-illusion innan verkligheten slog:


aaaaw


eh..he.



Ja men nu så
 Datum: 2012-05-03 Tid: 15:11:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [0] Kommentarer

"Sluta ta allt så hårt, man behöver väl inte attackera för minsta lilla kritik. Du missförstod nog, det var inte så jag menade, du har för det första uppdaterat oftare, du har tipsat mer, skriver ner både tankar och funderingar kring mammslivet. Har inget med ditt ex att göra så tagga ner...du skrev ju ändå aldrig om honom så. Har full förståelse att det skett många förändringar i ditt liv men det var bara en tanke och känsla jag hade och jag har precis lika mycket rätt att dela med mig av den som du har att skriva just vad du vill i din blogg, så länge jag inte skriver ngt stötande. Ta hand om er./k"


Jag tar det inte hårt. Inte ens i närheten. Jag har lärt mig att skaka av tråkiga kommentarer. [De godkänner jag inte ens] Men det här var ju inte ens en tråkig kommentar utan faktiskt en bra synpunkt- OM du hade kunnat lämna ditt namn eller mail så att jag hade haft chans att svara. Annars blir det ganska svårt. Nu skrev jag en liten notis om det i ett inlägg och fick svar med desto mer konstruktiv kritik. Vilket är lättare att ta till sig.

Jag håller med dig. Och det här är något jag tänkt på själv. Att jag uppdaterar mindre idag än förr är dels ett medvetet val och dels ett resultat av att tid inte finns;

Ju äldre knodden blir desto mindre av hennes personlighet vill jag yttra. För ju äldre hon blir desto mer en person blir hon. Och jag tycker som sagt inte det är mitt beslut att ta om hon skall ligga ute med hull och hår på min blogg. Jag tyckte mig ha hittat en bra lösning fram tills hon var ungefär ett år gammal, men nu filar jag på ett nytt sätt att lyckas berätta om henne utan att avslöja henne, om ni förstår vad jag menar? En balansgång som är hårfin...

Att mammafunderingarna blir färre är ett direkt resultat av att tiden går och jag faktiskt blir stärkt i min mammaroll. Som gravid och Rookiemamma var ju funderingarna och frågorna miljontals. Men ju mer jag kommer in i rollen och hittar min egen plats faller det sig ganska naturligt att även frågorna blir färre.

Tips är något jag däremot ska bli bättre på igen! Jag visste faktiskt inte att det var så pass uppskattat som det faktiskt verkar vara. Det är fler som efterlyst just mina tips, så självklart! Jag fnular redan på en lista;)

Ytterligare en sak jag vet med mig ha blivit sämre på är att blogga om min vardag. Något jag alltid försökt undvika att enbart skriva om, men ibland behövs det... Anledningen till detta är dock så enkelt som att jag inte hittar min kamerajävel. Haha. [frustrerad.nu]

Så TACK för din åsikt. Jag älskar att få gehör. Men ni som går i samma tankar: Lämna gärna ett namn så jag har chans att svara;)



Torsdagsfunderingar
 Datum: 2012-05-03 Tid: 10:05:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [5] Kommentarer

Fick en kommentar att min blogg blivit den tråkigaste någonsin sedan jag och X-karln brutit upp. Vad tråkigt att du känner så... Är det något du saknar eller är det bara honom? I såfall kanske du borde be honom starta en blogg istället?;)

Jo hörni. Knodden gick minsann på pottan igår! Två gånger! Och eftersom detta är en mammablogg så hoppas jag att ingen blir förvånad över att jag känner stolthet i sådana små trivala ting som kiss & bajs i en hink istället för blöja.

Det är lite skrämmande hur fort tiden går. Nu till sommaren blir hon faktiskt två år och är verkligen ingen bebis längre. Jag tycker överlag att vi lyckats väldigt bra än så länge. Det här med att vara förälder är en större uppgift än jag någonsin kunnat drömma om. Och nu när vi är förälder på varsitt håll gäller det såklart att tänka om. Hennes födelsedag som är på ingång blir ju plötsligt ett praktiskt "problem" att lösa, precis som kommande julaftnar och midsommardagar osv också kommer bli. Men jag är övertygad om att även detta löser sig och tror att detta bara kommer innebära att hon får dubbel glädje :)


Kransbarn♥




SYSKON
 Datum: 2012-04-10 Tid: 11:42:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [5] Kommentarer
När jag var hos syster i helgen och fick bo i hennes underbara familjevardag slogs jag av en insikt när det kommer till det här med syskon.

Jag har ju som bekant inte varit glad för varken graviditet eller förlossning och en tanke om ett syskon för knodden har slagits bort fort fort. Nu har ju situationen förändrats en hel del när det kommer till min familjekonstallation, men jag insåg verkligen vilken otrolig nytta syskon har av varandra. Johannas tre barn är födda med 2-3 års mellanrum och de är så sanslöst självgående och allmänt "nöjda" att det var fascinerande att bara se på.

De får ju utlopp just när det gäller leken med varandra. Det blir inte alls samma krav och beroendesituation till föräldrarna. Jag kan ju bli smått tokig på knodden ibland när hon drar och sliter och inte kan leka själv för ens en sekund.
Just minstingen hos Johanna som är sju månader yngre än knodden var så n.ö.j.d. Han var så glad bara han fick vara med på ett hörn. Och syskonen busade och lekte med honom och varandra på ett underbart sätt.

Jag har verkligen fått mig en tankeställare när det innebär fler barn. Just för knoddens skull. Nu är ju som sagt inte vår familjesituation optimabel för denna insikt, även om jag och x-karln har skämtat om att kanske skaffa ett biologiskt syskon till knodden bara för att vi ändå kommer ha med varandra och göra livet ut, men än så länge tar jag denna tanke och planterar den inom mig en stund. Kanske blir det en miniknodd nångång framöver ändå. Men den dagen, den sorgen....


Sele var det ja
 Datum: 2012-02-13 Tid: 08:01:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [5] Kommentarer

TACK för att ni visar att ni är med mig härinne genom att dela med er av era åsikter;) De flesta av er verkar också förstå syftet och inte skammen med en sele till våra små knodds. Och jag tror faktiskt att jag skall investera i en framöver. Att säga att barnet blir hämmat av en sele tror jag däremot inte på. Knodden blir mer hämmad fastknäppt i vagnen än om fått springa med på sidan om mamma;)

Har hittat lite olika uföranden;

   
Barntrygghet har både en enkel variant och ett lite roligare utförande i form av små djur som ryggsäck. Jag undrar dock om inte barnet blir mer intresserad av vad som sitter på ryggen då istället för vad som är framför henom? Haha....

Och den enkla varianten jag visade på bild i originalinlägget finns hos kopbarnvagn.se för under hundralappen;)




Sele till barn?
 Datum: 2012-02-10 Tid: 13:10:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [19] Kommentarer


Jag har på senare tid funderat på att införskaffa en sele till knodden. Det är ju inte ett koppel där hon skulle kopplas likt en hund, även om jag förstår att det vid första anblick kan te sig så. Jag måste medge att första gången jag såg detta fenomen, blev jag lite ställd och visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Detta var på flygplatsen i London där faktiskt var och varannat barn sprang intill sina föräldrar med en sele.

Nu när jag själv bär på småbarn förstår jag faktiskt vitsen med det hela. Inte så att jag skulle ha henne i sele hela tiden, men jag kan definitivt hitta tillfällen där den faktiskt skulle vara till nytta. Som när man är ute och promenerar längs en väg, går upp/ner för trapporna till lägenheten, ska ut och resa eller när man snabbt ska in på affärn och inte behöver ta kundvagn. Ungen väger trots allt 13,5 kg idag och att bära henne på en arm medan man samtidigt balanserar varor på den andra börjar bli påfrestande även för en atlet som mig. (host host) Visst kan hon springa med mig i affärn, men det blir mest att jaga henne istället för mjölkpaket...

Vad säger ni om sele till barn? Är det något ni skulle kunna tänka er eller inte? Motivera gärna.




Fotografering
 Datum: 2012-01-10 Tid: 13:37:01 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [6] Kommentarer



På Fredag är det äntligen dags att fota knodden. På Studio Blå i Trelleborg ska vi föreviga älsklingen.  

Jag sprang ut på lunchen för att hitta en svart klänning till henne inför dagen. Känns som att svart är tidslöst och klassiskt och kommer inte få henne att skrika "Vad hade jag på mig?!" om 13 år. Haha. Dessutom passar hon ruskigt bra i mörka färger. Hittade en sockersöt 60-tals skapelse på H&M's rea för en hundring. Nästintill perfektion, så när som på knapparna, som jag tyckte var lite barnsliga.

I övrigt hade knodden verkligen behövt klippa sig. Big time. Men frågan är om man vågar. Jag litar inte direkt på frisörer. Ska man köra på acceptabelt assymetriskt krull eller satsa allt på en frisörs omdöme som kan sluta i katastrof? Haha




2012- Anouks år
 Datum: 2012-01-03 Tid: 09:44:11 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [9] Kommentarer
...smaka på ordet. ett nytt år.

Jag känner att det kommer hända saker detta året. Ofantligt mycket saker. Det kommer inte bara bli roligt, men det finns en lista i mitt liv med saker som behöver korrigeras för att jag ska kunna vara den bästa Diana. Den bästa mamman. Den bästa personen.

Punkt ett: Sluta röka.

Japp. Ni läste rätt. Jag är en rökare. Något jag helt undahållit från bloggen då jag helt enkelt inte känner stolthet över detta. alls.

När jag blev gravid fimpade jag och höll mig borta från röken helt. Ända tills slutet av amningen då jag tyvärr började igen. Idiotiskt jag vet. Egocentriskt, äckligt, ohälsosamt-javisst. Och ingenting ni behöver poängtera för mig. Är mycket väl medveten om hur dåliga cigaretter är.

Det är därför jag nu valt att sluta. Inte en dag för sent.
Idag är tredje dagen utan cigaretter och jag känner mig just nu [i ärlighetens namn] rätt ynklig och svag. Jag vet dock att detta snart vänder och jag kommer få ta del av nya lukter, smaker och energinivåer jag inte mött på många många år:)

Det är för min och knoddens skull jag gör detta. Min mardröm är att hon skulle komma med pinne eller liknande i mungipan och "leka" röka bara för att mamma gör det. Jag har tidigare skrivit om att man bör uppfostra genom att göra- inte säga. Det här blir mitt starkaste argument. Jag kan liksom inte vara sämre själv.


Det här med uppfostran...
 Datum: 2011-12-12 Tid: 08:32:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [6] Kommentarer
Känsligt. Viktigt.

Jag funderar mycket över detta nu då det diskuteras en hel del i bloggar runtomkring.

Jag är rädd för att göra snedsteg. Jag är så medveten om att allt man gör påverkar. Hur undviker man missar? Hur ser man till så att man inte missar viktiga aspekter? [Som Carolina så viktigt belyser] Det man inte vet om, vet man ju inte heller att man missar..?

Jag försöker vara aktiv.

Vi har placerat knodden på ett föräldrakooperativ ca 1 mil bort från både hem och arbete därför att vi anser det vara värt det. Det är värt bensinkostnaden. Värt att ingen annan kan hämta henne om det skulle krisa sig. Det är värt omvägen. 
För det ger mig trygghet. Trygghet i form av små barngrupper, hemlagad mat, aktiv och engagerad personal, närheten till djur och natur, den tighta samverkan med skolan och mitt egna ansvar och insyn.

I övrigt tänker jag att knodden ska få prova allt. Testa allt, smaka allt. Lär genom att göra. Få alla möjligheter. Inte begränsa. Öppna. Ge. Se. Älska. Älskaälskaälska. Kärleken räcker så jävla långt. Uppmuntra musik. Variation. Ge Stimulans. Lär henne veta att det inte är skillnad på människor. Någonsin. Alla är lika värda oavsett utseende, läggning, åsikt, handikapp... Lära henne självkänsla och medvetenhet. Inte låta någon nånsin trampa.

Jag försöker vara aktiv. Men sen finns det ju så mycket som man inte är så noga med. Som någon annan anser vara betydligt viktigare.

Jag har dåligt tålamod. Om knodden uppmärksamhetsskriker rätt ut har jag lätt att höja rösten tillbaka. Hon äter inte med bestick, hon får titta på Bollibompa hela morgonen [Jag tittar inte längre på klockan utan går efter programmen för att vet när det är dags att äta, borsta tänderna och vara färdigklädd. haha] Hon får hoppa i sängen när jag är med, även om jag vet att det skickar mixade signaler. Jag är snabb på att bara säga NEJ utan att förklara varför i alla lägen. Jag har inte haft en tanke på potträning än och knodden får oftast borsta sina tänder själv. Dessutom tar jag mig tid till "ensamtid" rätt ofta. Om det sedan innebär att jag låser in mig med datorn och hörlurar i sovrummet två timmar eller går ut och tar en öl/kaffe/pizza vin med en vänner kvittar mig. Detta är något jag behöver för att må bra. Och mår man inte bra själv kan man inte heller vara bra förälder.

Så ja... Vad är då summan? Ingen aning. Jag försöker. Och jag tror man kommer jäkligt långt med detta.


15 månader & 5 dagar
 Datum: 2011-11-26 Tid: 22:49:10 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [4] Kommentarer
Jag sitter och läser igenom Augusti månad år 2010. Mest grimagerar jag och mår illa. [Herregud hur man såg ut] Men så passerat jag datumet 21/8 och grimagerna omvandlas till lyckotårar.

Fy som jag hatade att vara gravid, men fy så värt det var...


Barnuppfostran
 Datum: 2011-11-22 Tid: 13:29:17 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [3] Kommentarer

Oprofessionell skriver ett klockrent inlägg om barnuppfostran. Och jag finner mig nickandes åt vartenda ord.

Det är svårt det där med uppfostran. På något sätt känns det som att ordet Barnuppfostran ligger långt bort. Längre fram... Sen. Men så är det ju verkligen inte. Allt man gör idag påverkar. Har inverkan. Sätter spår. Ärrar eller lockar fram leenden i framtiden. Alla små detaljer kring hur man lär och visar [men framförallt hur man själv gör] påverkar knodden. Man måste försöka ha det i beaktning.

Även om jag medvetet försöker tänka Genus, likberättigande, lär-genom-att-prova, nolltollerans mot våld, trygghet, uppmuntra musik osv osv osv. Så är alla mina [även små och "obetydliga"]handlingar som hon ser minst lika viktiga att tänka på. Genar jag över övergångsställen med barnvagnen, är det förmodligen en sak även hon kommer göra när det blir dags utan närmre eftertanke. Oavsett vad jag sagt något annat så har mamma faktiskt gjort så. 

Jag tror man måste försöka att lära genom att göra. Inte genom att säga.




Knodden fyller strax ett och Anouk säger hejdå!
 Datum: 2011-08-11 Tid: 12:30:00 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [29] Kommentarer
Alldeles strax min skatt har du funnits i mitt liv i ett helt år.
Aldrig aldrig någonsin hade jag kunnat tro att du skulle bringa mig sådan lycka, livslust och kärlek och aldrig någonsin hade jag kunnat i min vildaste fantasi tro att jag som människa skulle växa så ofantligt mycket. På grund av dig.
Det är med glädje i hjärtat vi passerar milstolpen från vårt första år tillsammans och entrar nya utmaningar, lärdomar och prövningar i framtiden. Jag ser så fram emot att skapa nya minnen tillsammans och se dig växa.

Grattis min dotter på din ettårsdag. Mamma älskar dig så. ♥


Som ni säkert märkt har min inspiration och updatering här på bloggen sackat efter lite de senaste månaderna. Jag har funderat mycket fram och tillbaka kring hur jag ska göra med mitt älskade ventilationsrum... 4,5 år och 2320 inlägg senare kommer jag faktiskt sätta punkt här idag.

Knodden blir om ca en vecka ett år och tanken var först att jag skulle bytt namn från Rookiemamma till Freshmanmamma- men jag känner att jag fått ut det jag behöver av just detta just nu. Jag har fått så ofantligt mycket hjälp, råd, erfarenheter, synpunkter, infallsvinklar av er mina underbara läsare under de år som gått och jag är er evigt tacksamma.
Men i takt med att knodden växer, och jag i mitt mammaskap vill jag nu gå vidare och se mig om efter andra hobbys. Kanske återkommer jag här om flera månader, kanske startar jag en ny blogg med annan inrikting om ett tag, kanske skriver jag aldrig blogg mer... Hur det än blir så vill jag bara tacka er alla för att ni är så jävla fina och önska er lycka till med allt erat! Vissa ses vi på Facebook, andra IRL, andra aldrig mer.

Jag bugar och bockar och tar hatten av för er. 

Tjing tjing från Anouk. //Diana


Att plötsligt sakna
 Datum: 2011-08-11 Tid: 08:25:07 Kategori:Mammafunderingar & uppfostringstankar Direktlänk Kommentarer: [3] Kommentarer
Igår slog den mig som hårdast; Saknaden. Och avundsjukan!

Karln och knodden hade varit hos svärisarna hela dagen och när jag kom hem hade de ännu inte anlänt. För första gången insåg jag hur mycket jag verkligen verkligen saknar mitt lilla busfrö. Speciellt när man inte får träffa henne när man tror.

När de sedan kom hem hade de så mycket att berätta och de var så glada och jag kände mig innerligt ledsen i själen över att jag nu missar så mycket... Både i hennes utvekling men såklart också i hennes glädje och upplevelser.

Det är ju inget konstigt det här. Så är det ju för alla mammor som börjar jobba. Och självklart är det karlns tur nu. Jag missunnar honom ingenting. Han förtjänar detta om någon- men det är en sån sjuk omställning från att ha haft henne 24/7 i nästan ett år till att nästan bara träffa henne 2,5-3h/dag nu. :(  Jag blev så ledsen igår. Och ännu värre kommer det bli när vi lämnar henne på dagis. Då får ingen av oss "njuta" av henne om dagarna längre.

*Böööl*


Tidigare inlägg


Diana.
Stärkt i mim mammaroll tar jag nu på mig rollen som singel mamma och bloggar om de prövningar och glädjeämnen livet ger mig. I övrigt om träning, humor och min underbara knodd.
Välkommen in.


bloglovin